Museum, klättring och fria upplevelser
Gårdagen bjöd på ett jättestort museum. Uffizimuseet. Vi hade läst att om man bara skulle besöka ett museum i Florens så var det Uffizi. Det kan jag förstå. Du riskerar att bara besöka Uffizi under HELA din Florensvistelse. Min taktik var därför att ta in men inte alltid ta del av. Jag läste inte på alla skyltar och skärskådade inte varje målning. Jag lyssnade på min audioguide (som var sådär, skulle nog inte rekommendera den) och vandrade ganska raskt igenom gallerierna. Där hängde verk av Da Vinci, Raffaello och Caravaggio. Vackra, såklart Jonathans taktik var snarare ta del av och ta in. Det resulterade i att jag hittade honom med tom blick mumlandes att han inte klarade av fel statyer. Typiskt nybörjarmisstag ;) Vi fick helt enkelt ta oss ut fortast möjligt. Olé! Men innan vi gav upp på detta jättemuseun så ville jag se Medusa. Det gick jag. Tada! Utmattade slog vi oss sedan ner på Simbios, ett café med massa organiska produkter och gott kaffe! Jonathan var nöjd. Sedan tvättade vi faktiskt. Jisses, behöver kanske inte redogöra för varje steg av vår dag så vi hoppar vidare till promenaden efter middagen. Solen var på väg ner, temperaturen var hög och vi bad en person ta en bild på oss. Strax efter började vi klättra uppåt. Vi skulle till Piazzale Michelangelo, en höjd med utsikt över staden. Sa jag höjd? Jag menar Mount Everest. Så kändes det i alla fall i värmen. Här försöker jag ge en ärlig bild av läget men det lyckas inte helt. Jag var sjöblöt. Men det var värt det, sån himla fin utsikt! …som vi inte var ensamma om att försöka ta in. Men det var en härlig gemenskap över det. Det var helt klart en toppupplevelse här i Florens. Det var också en känsla av att det var en fri upplevelse. Så mycket av det vi är med om kostar - inträde, city tax, ligga vid stranden etc. Om jag skulle kritisera Italien för något så är det brist på allemansrätt. Det är generellt sätt dyrt att uppleva. Men den här upplevelsen var fri och det var fint. Vi köpte förvisso varsin öl men känslan var ändå en annan, den intogs inte på ett café med kuvertavgift utan på en stekhet trappa (fick ta av mig mina skor och sitta på dem och trots att jag hade kvar strumporna så hade jag ont i fötterna av värmen efteråt). Solen gick ner och avslöjade bergen i fjärran. Blå mot den röda himlen. Och katedralen som reser sig högt över husen. Mycket högre än vad den ser ut att göra från marken. Mäktig och graciös. Ännu en dag till enda.