Bolongas sju hemligheter

Igår tog vi tåget från Florens till Bologna! Vi stötte för övrigt i samband med det på vårt första egentlig problem med tågåkandet. Som vi räknat på det så har vi nog inte tillräckligt många resdagar på vår interrailbiljett för att klara oss hela vägen hem utan att behöva köpa en enskild biljett för en sträcka någonstans (vi har 10 resdagar på en månad). Så vi tänkte att den korta sträckan på 40 minuter mellan Florens och Bologna borde vara en bra sträcka att köpa biljett på. Det visade sig dock att biljetten kostade 30€(!). Efter mycket dividerande fram och tillbaka så köpte vi biljetterna i alla fall och anlände till Bolonga.  Vi skulle ha 24 timmar där och bestämde oss för att göra mesta möjliga av det. Vi hittade lite olika listor med tips på vad man ska se i Bolonga och rådfrågade värden på boendet. Det resulterade i en lista med ”the seven secrets of Bolonga” plus lite till! Kul! Så vi begav oss ut på gatorna.  Bolonga är jättevackert, det får verkligen sägas! Luftigare och med bredare gator jämfört med Florens. På något sätt också rakare hus? Eller om de bara är större.  Överallt är det pelargångar som ger skydd för solen. Och ett mäktigt intryck inte minst.  Check på en av Bolongas hemligheter: de gömda kanalerna! En vacker kyrka, som jag fick gå in i. Den antagligen mest kända kyrkan blev jag nämligen nekad inträde till pga för korta byxor… Om detta har jag mycket åsikter relaterade till hur samhället vill att kvinnor ska klä sig, temperatur och det faktum att Jonathans byxor inte var särskilt långa de heller. Men men! Det fick kompenseras med någon helt utan byxor -Bolongas nästa hemlighet i form av Neptunus statyn! Det här är inte en hemlighet tydligen, men väl ett palats där en prins hölls inlåst i en bur hängade från taket. Trist.  Om han tror att han är vid klagomuren i Jerusalem? Nej! Han viskar in i muren och så hörs det i pelaren snettemot! Superballt! Och Bolongas tredje hemlighet! Härnäst följer två försök till härliga semesterbildshopp framför Bolongas äldsta marknadsplats.  Som båda misslyckades. Men man kan inte lyckas med allt här i livet :))) Asinelli tornen! På det ena, till vänster i bild, har tiden har så att säga tagit ut sin rätt. Det ska vara 498 steg upp till toppen i tornet som fortfarande är helt, vilket gav oss en naturlig anledning att helt sonika strunta i den fjärde hemligheten - den trasiga vasen på toppen. Vi fikade istället.  Men sen återupptog vi jakten och böjde våra nackar för att hitta de tre pilar som sitter fast i taket i en av pelargångarna. Berättelsen säger att de var ett misslyckat mordförsök på en ung mö som gått i säng med fel man. Men när de utsända mördarna fick syn på henne naken i sitt fönster blev de distraherade och missade. Vi hittade bara två pilar trots nackspärr.  Vidare mot den sjätte hemligheten och även den dold i en av pelargångarnas tak. En inskription som säger ”Panis Vita, Canabis Protectio, Vinum Laetitia” (bröd är livet, cannabis skyddar och vin är lycka).  Sen var vår jakt över. Den sjunde hemligheten är nämligen så hemlig att ingen någonsin hittat den. Det ska vara en inristad text på en av bänkarna i universitetet (Europas äldsta kontinuerligt drivna universitet). Universitetsfasaden höll förövrigt på att renoveras så vi fick ingen bra blick på den.  Vi letade istället upp en liten gränd där vi blivit tipsade om att det fanns ett bra matställe.  Prosecco och chark, ja tack.  I listan står ”Santuario di San Luca” som ni kanske såg. Det ska vara en vacker utkiksplats och vägen dit ska också vara bedårande. Den låg tyvärr ca en timmes promenad bort (även med buss) så vi fick avstå den. Istället hittade vi ett kloster uppe på en kulle som också gav fin utsikt.  Där såg vi solen gå ner medan vi vilade på de varma stenstaketet som omgärdade klosterkyrkan.  På väg tillbaka till centrum hittade vi en liten bar fylld med locals. Jonathan hade hela dagen craveat tortellini som tydligen kommer från Bolonga. Det var nära att det inte blev någon men 22.43 fick han tillsist sin önskan uppfylld.  När vi vandrade hem vandrade vi rakt in i en enorm utomhusfilmvisning som samlats hundratals, kanske mer, människor på Piazza Maggiore (det största och viktigaste torget i Bolonga). Fantastiskt fint.  Och listan då? Jo den blev nästan helt avprickad. Biblioteket hade tyvärr inte öppet på söndagar. Det var Bolonga på 24 timmar det!