Strandhäng, en del av min arbetsrutin?

Blir även ett litet inlägg idag om allt och inget från lilla mig. Het ärligt vet jag inte vad jag ska skriva, men för att vara ännu ärligare så har jag inte haft det många gånger innan jag sätter mig ner och ska börja skriva. Det brukar liksom bara flyta på från hjärnan ner till fingrarna, så jag får väl försöka få igång den blodcirkulationen nu också. Dagen har i vilket fall bjudit på en del strandhäng och då tänker kanske ni "Hmm, ska inte hon ta hand om Jonathan hela dagarna?". Joo, helt rätt, detta får nog bli en del av min arbetsrutin, lyxigt va! Det är så att Jonathan vaknar så lätt när jag tar in honom i huset, jag har fått för mig att han inte sover lika bra när det är jag som kör honom i vagnen och inte mamma Louise. Men han sover ändå på medan vi är utomhus och så hinner vi typ bara innanför dörrarna så vaknar han... Irriterande? Jaa, lite smått sådär. Och just nu till en början är det så viktigt att han får sova ordentligt under dagarna så att både han och jag ska orka med varandra. Såå här kommer mitt strandhäng in! Jag går ut och går med honom i ca 40 minuter och då har han förhoppningsvis* somnat och då har han som max bara sovit ca 10-20 minuter innan jag skulle vara hemma igen. Så istället för att gå hem direkt efter våran promenad så sätter jag mig på stranden skapligt nära huset. Det gör ju så att han sover längre och jag får verkligen slappna av. Jag lägger mig i skuggan eller solen eller vad jag känner för. Jag tar en juice eller kokosnöt eller kanske något annat gott om jag känner för det. Jag lägger mig och bara slappnar av, läser lite i boken och pillar med mobilen. Jag tror vi kommit på bästa arbetsrutinen för både mig och lilla Jonathan! *Dagens eftermiddags promenad blev ca 30 min tidigare än vad den brukar och det var för att Jonathan själv sa att han var trött och ville åka vagnen. Eller "sa", han pekar på vagnen, gör sina söta ljud och när man frågar honom "Ska vi åka vagnen?", svarar han kort och gott MM. I vilket fall så kom vi iväg lite tidigare och det resulterade i att jag fick gå i ca 90 minuter och vänta på att han skulle somna. Han somnade inte för än jag gav upp och gick hemåt, när jag nästan var hemma så slocknade han. Tur för mig att han somnade men jag kan ju erkänna att det var en blandning av irritation och lättnad när jag såg att han väl somnat. Jaa, men titta, jag fick ju ner lite text trots allt.