Sista bilderna från ödemarken

  Nu har jag lämnat detta som bilderna visar för gått. Eller det är klart att jag vill tillbaka till Australien igen, gärna med syrran för att visa henne hur underbart det är eftersom resten av familjen inte kan/vill. Då skulle jag vilja ta med Clara, hyra en bil och visa henne precis denna ödemark jag levt i, för ingen kan föreställa sig hur jag bott. Och jag har på sätt och vis älskat det samtidigt som jag bara ville där ifrån. Kommer sakna att kunna sitta på uteplatsen och kolla ner i mot hagarna och se några kängurus hoppa förbi. Men nu är jag här i Avalon och det är MINST lika fatastiskt på sitt sätt. Det går inte att beskriva hur mysig liten strandstad det är. En timma med buss från Sydney men det finns även butiker och allt man kan önska här.    Och familjen, det viktigaste egentligen. Jag mötte först min blivande au pair partner (eftersom vi ska vara 2 au pairer här) nere i Sydney. Vi pratade lite och tog sedan en buss till Avalon och gick hem för att hälsa på den nufarande au pairen (eller hon lämnade idag). Sedan gick jag och Karoline, som min au pair partner så fint heter, ner till början på våran gata och åt en super god lunch ihop. Karoline verkar som en super trevlig och rolig tjej, vilket är bra om vi ska bo, jobba och leva ihop i ca 4 månader. Sedan gick vi hem och jag fick träffa barnens pappa som bor lite längre bort. Han och jag tog en åktur och hämtade barnen från skolan och dagishem och efter det hem och fixa mat och sedan kom mamman hem. Och dessa personer verkar helt underbara. Barnen är så söta! Freya - snart 3 år. Isabelle - snart 5 år. Och Henry - 7 år.  Henry vill lära sig allt om Sverige och är en riktig pratkvarn! Isabelle och Freya ska hänga med mig över allt, när jag packa upp mina grejer satt dom på sängen och bara var super söta! Och då har dom känt mig i ganska exakt 5 timmar bara.    Så nu allihopa, jag mår bättre än bäst och hoppas på att leva livet här.. Vilket det verkligen känns som.  Fast klart att man saknar allt där hemma, men det är ju bara 114 dagar kvar tills jag står hemma på flygplatsen igen och kramar om min underbara familj!