-People and things change with time, but memories remain the same.

Nu är jag här igen! Tankarna om att lägga ner det här med bloggandet har gått mycket uppe i mitt huvud den senaste tiden, men det är något som tar emot. Vad? Det vet jag inte fullt ut, men kanske är det just vid de här tillfällena som ikväll som jag behöver bloggen. Behöver bloggen bara sådär, lite som en dagbok fast folk kan läsa och ta del av. Och då kanske ni tänker, "Jaha vad har det hänt för spännande nu då som hon ska berätta? Eftersom att jag sa att det var en kväll som detta jag behövde bloggen." Inget spännande alls faktiskt... Mer depp, depp, depp. Denna kväll blev bara såå jobbig när jag helt plötsligt fick för mig att kolla igenom gamla bilder på min telefon då hon kom upp! Min lilla fialotta, busunge, lillasyster och bebis, allt det där på en och samma gång, lite av mitt allt! Jag ser bilden som sitter uppsatt i mitt rum dagligen, den där bilden på mig, Zoé och Mathis på Mathis födelsedag, den första bilden på mig och mina små änglar. Varje gång jag ser den bilden så känner jag saknaden för dessa barn och underbara familj. Men idag blev det bara lite för mycket i den redan överfyllda bägaren när jag såg alla små korta videos på Zoé. Jag saknar henne och hennes fantastiska familj så jävla mycket rent ut sagt, vill bara köpa en enkelbiljett till Australien nu för att hälsa på dom, men riktigt så enkelt är det ju inte.. Nu tänker ju säkert ni att allt är pest och pina här hemma eftersom jag känner som jag gör just nu. Så är det absolut inte! Jag har ett super bra jobb, en super mysig pojkvän, världens bästa familj och så kommer Annie hem om 2 veckor. Livet är fantastiskt! Men ibland kommer bara de där stunderna då jag vill spola tillbaka tiden till det sjuka äventyret som varade i höstas. Det där äventyret som fick mig att växa, träffa nya vänner för livet och träffa min lilla bonus familj. Det kommer och går perioder då jag bara vill resa iväg och uppleva det där "Aupair livet" igen, någon annan stans där ingen känner mig eller vet något om mig. Det är bara en sjukt härlig känsla! Men just precis nu känner jag att jag bara vill hålla om min goa lilla unge, det vore värt mer än guld!