Några timmar i Bowral.

  Liten bild på Lullu, en av kossorna. Hon är sååå söt!  Jaa, inte mycket som händer här ute på landet. Jag har börjat måla lite i ett rum som skulle blivit mitt nya rum om jag skulle stanna här. Ska lägga ut bilder på det, det är så himla fint och blir ännu finare nu när det blir vitt och ljust i rummet.  Idag fick jag iallafall lämna den lilla gården för några timmar och åka in till Bowral och gå på stan. Nu lät det som att jag var tvingad till att leva öde på gården i min ensamhet när alla är iväg. Jag får faktiskt frågan varje vecka om jag vill hänga med in till stan på morgonen och dom släpper av mig där och sedan kommer och hämtar mig när de ska hem. Men hur kul är det att bara gå i en stad där du inte känner någon ca 8-9 timmar? Jo, visst, skulle kunna vara jätte kul om du inte hade gått igenom alla affärer på 2 timmar. Staden är inte så stor, vilket gör att det skulle bli väldigt långtråkigt i 8-9 timmar.  Skulle det vara i Norrköping skulle det ju vara nemas problemas! Alltid någon som kan ses om man har lite dötid och annars så åker man och sätter sig på Emmas jobb och snackar skit. Men här? No one. Och visst, jag har inte heller försökt att skaffa mig vänner här eftersom jag ganska snart visste att jag inte skulle bli kvar här så länge. Skulle jag försökt skulle jag kanske ha någon att ta en fika eller shoppa med en lördag som denna.