PROGRESS IN DIFFERENT WAYS

När en, precis som jag, tycker att träning är bland det roligaste som finns, är det självklart minst lika roligt att göra så kallade "formcheckar".  På senaste tiden har dessutom mitt psykiska och fysiska jag varit i väldigt bra form, vilket givetvis spelar stor roll när det kommer till träning. Det går inte att ALLTID ligga på topp och tro att kroppen ska orka hantera den stress det medför. När min kropp är stressad blir mitt psyke lika stressat och tvärtom. I en sådan ond cirkel kan det vara svårt att finna glädje i det en i vanliga fall får ut massor utav. Vilket i sig bidrar till ännu mer stress. Jag är ett typexempel på den som blir ledsen och arg när det råkar kännas tungt (eller råkar kännas överhuvudtaget), vilket ofta resulterar i att jag ger upp och tappar självförtroendet rakt ner i backen. Helt utan anledning. Mitt psyke är alltså i många fall min allra största motståndare. Men efter att ha kämpat i ett helt år av ständiga sammanbrott och psykbryt under träning, inte för att jag på något sätt pressat min kropp för hårt - utan för att jag helt enkelt varit megakänslig och under instabil stress utanför gymmet, har jag äntligen lärt mig att hantera mig själv och mina spöken där uppe. SKÖNT! För min del gäller det alltid att inse det faktum att jag har lätt för att bli stressad och sedan ta det därifrån. Att tillåta mig själv vara stressad har varit och är fortfarande det bästa botemedlet för att helt och hållet bli av med stressmonstret, som egentligen befinner sig där uppe helt utan anledning allt som oftast. Med det sagt, är det med ett leende på läpparna och stolthet i hjärtat jag tänker på vad en kan åstadkomma när psyket inte längre är ens motståndare, utan väldigt samarbetsvillig. Jäklar vad kroppen är fascinerande och, minst sagt, fantastisk. Och viktigast av allt, fy sjutton vad kul det här är!