Recension: VARGBRÖDER - DEMONERNAS PORT

  Titel: Demonernas port Originaltitel: Soul Eater Författare: Michelle Paver Serie: Vargbröder (#3) Originaltitel (serie): Chronicles of Ancient Darkness Sidor: 339 Bokförlag: Månpocket   OBS! Detta är tredje boken i serien Vargbröder. Läs helst inte recensionen om du inte läst de två första böckerna Vargbröder och Havets fångar.   "Vinterns närmar sig och Torak gör en fasansfull upptäckt: hans följeslagare Ulv har blivit kidnappad av en okänd fiende. I en desperat kamp för att rädda Ulv måste Torak och Renn ge sig av på en farofylld vandring genom den frusna vildmarken i Norr. De kämpar för sin överlevnad bland häftiga snöstormar, Toraks och Renns vänskap sätts på hårda prov och den vita Demonbjörnen finns alltid närvarande. Färden leder rakt in i en fasansfull värld av svek, förräderi och lögner. Och till sist tvingas de möta den mäktigaste och farligaste schamanen av dem alla..."     I den tredje boken i denna serie blir vargen Ulv kidnappad av en okänd fiende, och av okända anledningar. Torak och Renn ger sig genast av för att rädda honom, och måste ta sig igenom ett isigt och falrigt landskap uppe i Norr, där många faror som blodtörstiga isbjörnar håller till. Ännu ett super awesome äventyr av underbara Michelle Paver. Nu var det ju ca ett år sedan jag läste de två första böckerna i serien, men boken gjorde ett bra jobb med att påminna läsaren om vad som hänt, så det var skönt. Eller så kanske det bara är jag som har skitbra minne. Jag gillade verkligen twisten med att trion blir splitrad i den här boken. Speciellt så gillar jag kapitlen ur Ulvs synvikel då han är fast med kidnapparna. Man får en bättre bild av vad som försigår genom att läsa ur synvinkeln från olika karaktärer som är på olika platser. Jag känner också att miljön och omgivningen i den här tredje boken är min favorit hittills. I första boken var de mycket i skogen, i andra var de på havet, och nu är de i ett gigantiskt snö- och islandskap. Kasta in en blodtörstig isbjörn där och du har dig en riktigt spännande handling!   Som jag alldeles precis har sagt så är boken väldigt spännande. Det fanns stunder då jag kände att det blev uttdraget, men det är väldigt sällan en bok inte har sånna partier. Något jag märkte medan jag läste Demonernas port var att den var så mycket mer känslofylld och hjärtekrossande. Ibland kunde jag läsa ut ett kapitel och storögd glida iväg med blicken och tänka "SO INTENSE!". Jag känner verkligen att den här boken fick mig att tänka om angående den här serien, då jag blev så besviken på Havets fångar (andra boken). Nu har jag liksom återupptäckt min kärlek för den!   Om ni redan har scrollat ner till slutet av inlägget och sett betyget jag satt på boken så kanske ni undrar "varför är det ingen full pott?". Svaret hittar ni här under rubriken "karaktärer". Jag älskar Ulv, först och främst. Inget snack om saken. Men jag hade problem med Torak i den här boken. Han har alltid varit lite för gnällig för min smak, men jag har liksom tyckt att det var logiskt för någon som han. Men i Demonernas port så är han verkligen överdrivet gnällig! Jag tycker att han är så fruktasnvärt elak mot Renn i den här boken. Ja, visst, hans älskade Ulv är borta, jag kan förstå att han är rädd och arg och ledsen. Men måste han vara SÅ galet besatt av att hitta Ulv att han sätter sit eget liv och Renns liv på prov? Och att han kan bli så himla arg för minsta lilla grej. Jag orkar inte. Men det var det enda negativa med den här boken. Och som sagt så kan jag ju förstå Toraks betéende till en viss del, men jag tyckte bara att det blev för mycket i den här boken.   Det bästa med de här böckerna är just skrivsättet. Jag älskar hur Michelle Paver kan beskriva natur och lukter och känslan av stunden. Och sen har vi Ulvs kapitel. Alltså där man får läsa ut vargens perspektiv. Det måste ju vara det bästa med hela serien! Jag bara älskar hur han beskriver saker på så lustigt sätt. Som att människor är "svanslösingar", vatten är "det snabba våta", snö är "det kalla vita" osv. Det är så rart!!! Inga problem med det här skrivsättet inte. Och dessutom är det översättningen jag läst, så det är ju ovanligt att jag gillar det. Men här funkar det verkligen ^^   Som sagt, ingen full pott. Men en stark finfin fyra!   fyra av fem deathly hallows     Första meningen: "Torak ville inte att fjädern skulle vara ett tecken."