Recension: THE KILL ORDER

    Titel: The Kill Order Författare: James Dashner Serie: Prolog till The Maze Runner serien (#5.0) Sidor: 327 Bokförlag: Delacorte Press   OBS! Har du inte läst The Maze Runner så bör du ej läsa The Kill Order.   "Before WICKED was formed, before the Glade was built, before Thomas entered the Maze, sun flares hit the earth and mankind fell to disease.Mark and Trina were there when it happened, and they survived. But surviving the sun flares was easy compared to what came next. Now a disease of rage and lunacy races across the eastern United States, and there’s something suspicious about its origin. Worse yet, it’s mutating, and all evidence suggests that it will bring humanity to its knees.Mark and Trina are convinced there’s a way to save those left living from descending into madness. And they’re determined to find it—if they can stay alive. Because in this new, devastated world, every life has a price. And to some, you’re worth more dead than alive."     Allt börjar med the sun flares. De bränner upp allt liv på ytan och bara ett mindre antal människor överlever. Tonåringarna Mark och Trina är två av dem. Tillsammans med en annan grupp överlevande försöker de komma på vad de bör göra härnäst. Men det är inte helt lätt då ett virus börjar spridas som gör att människor blir galna och blodtörstiga och mycket farliga. Mark och Trina och deras nyfunna vänner bestämmer sig för att försöka hitta den ansvarige för vad som hänt jordens befolkning. Man skulle kunna tro att den här boken handlar om Mark och Trina, men i själva verket så är det Mark och Alec som är huvudpersonerna. Men det kommer jag prata om längre ner. Nu: handlingen. Vad tyckte jag? Jag är n-ö-j-d. Det var för det mesta precis vad jag hade väntat mig. Man fick veta vad som hände innan The Maze och innan WICKED och allt det där. Vad som startade allt. Boken är uppdelad i "nuet" och i tillbakablickar då Mark tänker tillbaka på allt som hänt. För boken börjar ca ett år efter the sun flares, så under bokens gång får man veta vad som har lett Mark och de andra till där de är "nu". Först var jag inte helt förtjust i det upplägget, jag ville ha allt från början till slut, och jag tror förtfarande att det hade blivit bättre på det viset, men mot slutet så lärde jag mig att uppskatta det ändå.   Alla som har läst James Dashners The Maze Runner serie vet mycket väl att han kan skapa spänning och olidliga cliffhangers. Och det finns det gott om även i The Kill Order. Jag blev dock lite besviken på att det inte var riktigt lika spännande som hans tidigare böcker. Jag ville liksom ha ännu meeeer. Vissa gånger lyckades han verkligen få mig att vilja läsa vidare, men andra gånger så fann jag mig i någon slags besvikelse, som om jag hade väntat mig något alldeles storslaget. För höga förväntningar, det var mitt problem. Men såhär på efterhand är jag ändå väldigt nöjd. Bokens sista tredjedel var verkligen sjukligt spännande och jag fick den där farten och alla underbara cliffhangers som jag hade väntat på. Så jag tänker förvarna alla om att inte har FÖR höga förväntninger, precis som de flesta böcker så tar det ett par kapitel innan man märker hur bra boken är.   Som jag sa tidigare så såg jag Mark och Alec som de två huvudkaraktärerna, istället för Mark och Trina. Visst, det är Mark och Trina som det börjar med, men boken utvecklas snabbt till ett äventyr där fokuset ligger på just Mark och Alec. Mark gillade jag, men jag kunde tycka att han påminnde för mycket om Thomas från The Maze Runner. Jag hade velat se mer av en skillnad mellan de två. Missuppfatta mig inte, de är inte identiska, men de har väldigt många liknande karaktärsdrag. Detta gör såklart inte Mark till en dålig karaktär. Han är modig, men inte orealistiskt modig. Och han uppför sig såsom en 17-årig kille i hans situation troligen skulle göra. Han är tillräckligt stark för att erkänna när han är rädd, och tillräckligt modig för att skydda sina vänner trots det. Sen har vi Alec, som är min favorit i den här boken! Han är en f.d. soldat. Biffig och badas och bäst. Han liksom sätter den där speciella kryddan på boken, och jag gillar att se en vuxen människa som huvudperson i en YA-bok. Jag gillade honom direkt, och han kommer alltid vara speciell för mig. Sen har vi Trina, som vi faktiskt inte får se så mycket av, tro det eller ej. Man ser henne mest i Marks tillbakablickar. Det här är ingen hemlighet, Mark och Trina är ett par. Alltså, romansen tar upp kanske 1% av boken, det är inget fokus där vilket jag faktiskt gillade. Men det betyder inte att det inte finns någonting. Mark och Trina är väldigt söta tillsammans, och de har en fin historia. Det lilla vi får se med dem tillsammans är speciellt och det hade inte blivit lika bra om boken fokuserat mer på romansen. Den liksom smyger sig in där bara. Kanske önskar jag att man fick lära känna Trina lite mer, men från vad jag läste om henne så vet jag att hon är en väldigt stark och smart tjej. Hon och Mark balanserar ut varandra på ett mycket fint sätt.   Cliffhangers forever <3 Alltså, gillade ni skrivsättet i The Maze Runner serien så kommer ni gilla det i The Kill Order. Som jag sa tidigare så är boken uppdelad i "nuet" och i vissa tillbakablickar. Jag ogillade det först men sen var jag OK med det iallafall. Dock finns det något jag hade problem med. Jag kände att James Dashner var lite vimsig i sina beskrivningar. T.ex. i vissa mer actionfyllda scener då det hände mycket på en gång så kunde jag bli väldigt förvirrad för jag fattade verkligen inte vad jag skulle föreställa mig i mitt huvud när jag läste. Ibland fick jag liksom ingen bild av vad det var som hände. Jag tror dock att jag kommer förstå mer om jag läser boken igen, men det är tyvärr något som drar ner lite på betyget. I övrigt är allt väldigt, väldigt bra och jag är fullt medveten om att även författare som jag älskar kan göra smärre misstag ibland. The Kill Order är verkligen en bra bok trots allt!     Det var svårt att inte sätta en femma, eftersom att det är en serie som jag älskar så mycket. Men man måste vara rättvis, och i ärlighetens namn fanns det stunder så jag ville sätta en trea. Men nej, de bra delarna var fler än de dåliga, och när det var bra, ja då var det JÄVLIGT bra. Det blir en fyra!   4 av 5 deathly hallows!     Första meningen: "Teresa looked at her best friend and wondered what it would be like to forget him."   BOKTRAILER