Recension: BLOOD RED ROAD

  Titel: Blood Red Road Författare: Moira Young Serie: Dust Lands (#1) Sidor: 459 Bokförlag: McElderry Books   "No heart beats alone. Saba has spent her whole life in Silverlake, a dried-up wasteland ravaged by constant dust storms, that's fine by her, as long as she has her beloved twin brother, Lugh, but when a monster sandstorm arrives bearing four cloaked horsemen, Saba's world is shattered, Lugh is captured, and Saba embarks on a quest to get him back.   Subbenly thrown into the lawless, ugly reality of the world outside, Saba is lost without Lugh to guide her. She is forced to learn exactly who she is: a fierce fighter, an unbeatable survivor, and a cunning opponent, teamed up with Jack, a handsome daredevil, and a gang of girl revolutionaries called The Free Hawks, Saba stages a showdown that will change the course of her own civilzation."       Saba har levt tillsammans med sin pappa, tvillingbror, Lugh, och lillasyster, Emmi, i en avlägsen håla kallad Silverlake. Allt är bra fram till den dag då Lugh blir kidnappad och Saba bestämmer sig för att ge sig ut och rädda honom. Hon tvingas ta med sig Emmi, som Saba av en speciell anledning avskyr, och deras syskonband sätts på prov. Jag måste verkligen säga nu på en gång att den här handlingen var fantastisk redan från starten, och twisten som dyker upp efter knappt en tredjedel höjde mitt intresse ännu mer. Blood Red Road handlar inte bara om en syster som ska rädda sin bror, utan handlingen får en skarp vändning som man aldrig hade anat när man först började läsa, och det gillar jag verkligen! Författaren har gjort ett fantastiskt jobb med att inte göra boken till en typisk "lång-vandrings-bok", utan hon slänger in nya twister hela tiden som alltid håller läsarens intresse vid liv. Hela partiet med Hopetown (ni som läst boken fattar vad det är) var nog min favorit. Olidligt spännande och något som jag inte hade förväntat mig över huvud taget!     Som tidigare nämt så är Blood Red Road otroligt spännande och fartfylld på en hög nivå. Det var inte ofta som jag blev uttråkad (typ aldrig egentligen.) En riktig bladvändare är vad det är. Inte i klass med t.ex. The Maze Runner, men nära på. Något som jag kände redan från första sidan var hur coolt det hela skulle bli på film! Jag har inte hört något om att boken ska filmatiseras, men det är verkligen en av de böcker som nu finns på min "måste-bli-film"-lista. Hela känslan och de fantastiskt visuella beskrivningarna och all action skulle bli galet snyggt! Det är en hel del action i Blood Red Road, det vill jag lova.     Om ni redan har scrollat ner för att kolla vilket betyg boken fått och nu undrar varför jag inte gett den en full pott efter alla dessa lovord, så kan jag säga att ni nu kommer hitta anledningen. Jag älskade alla karaktärer, utom Emmi. Fy. Satan. Vad jag ville att hon skulle knipa ihop och hålla käften och inte vara så sjukligt barnslig och jobbig. Hon kan bara inte sluta förstöra allt för Saba precis hela tiden. Det kanske var meningen att hon skulle framstå som modig och envis och stark. Men hon var ju inget annat än dryg, enligt mig. Jag orkar inte sitta här och klaga på henne nu. Låt oss istället hylla de guldklimpar till karaktärer som också finns i den här boken. Så som Saba! Trots att hon hade sina sidor som jag höjde på ögonbryen åt, så lär man känna henne tillräckligt för att fatta varför hon är som hon är. Anledningen bakom hennes ogillande för Emmi kanske är lite väl igorant, men hon utvecklas genom bokens gång och jag gillade henne mer och mer hela tiden. Hon är bad-ass och grym och påminde mig lite om underbara Katsa från Graceling. Jag gillade även Jack väldigt mycket. Speciellt tillsammans med Saba eftersom att de kompliterar varandra så himla bra. De är ett bra team och alla scener mellan dem är otroligt härliga att läsa. Jag hoppas på att se mer av Jack i uppföljaren.     Blood Red Road är en av de böcker som har ett väldigt unikt skrivsätt och annorlunda uppbyggnad. För det första så finns det inga citattecken när någon pratar, ("), så i början var det lite svårt att förstå när det var dialog och när det inte var det. Men man vänjer sig förvånandsvärt snabbt. För det andra så är inte alla ord rättstavade, utan de är skrivna så som karaktärerna uttalar dem. Som att "and" är "an" och "for" är "fer" och "nothing" är "naught" osv. Listan är lång. Men det är vad som gör boken så speciell och ger den en unik känsla som kommer sitta kvar i min hjärna långt efter att boken är utläst.     Nära en femma, det var väldigt lockande. Men jag kan inte vara för snäll nu.