Recension: BEHEMOTH

  Titel: Behemoth Författare: Scott Westerfeld Serie: Leviathan-serien (#2) Sidor: 485 Bokförlag: Simon Pulse   OBS! Det här är andra boken i en serie. Recensionen kan innehålla spoilers från första boken Leviathan.   "A stolen throne. A secret mission. An epic adventure.   The behemoth is the fiercest creature in the British navy. It can swallow enemy battleships with one bite. The Darwinists will need it, now that they are at war with the Clanker powers.   Deryn is a girl posing as a boy in the British Air Service, and Alek is the heir to an empire posing as a commoner. Finally together aboard the airship Leviathan, they hope to bring the war to a halt. But when disaster strikes the Leviathan's peacekeeping mission, they find themselves alone and haunted in enemy territory.   Alek and Deryn will need great skill, new allies, and brave hearts to face what's ahead."       Deryn och Alek är äntligen i säkerhet på the Leviathan efter allt som hände i första boken. Men lugnet håller inte speciellt länge innan luftskeppet blir attackerat och kriget hettar till mer än någonsin. Efter en rad olyckliga händelser så skiljs Deryn och Alek åt, och måste göra  sitt bästa för att kämpa emot de fiender som lurar i det här nya landet. Det är dags att slå tillbaka. Det är såååå svårt att sätta ihop en kort förklaring på den här handlingen, för att det är sjukt mycket att hålla reda på. Men handlingen är, precis som i första boken, mycket väl genomtänkt och olidligt spännande. Men jag säger samma sak som jag sa i min recension på Leviathan; om det inte hade funnits illustrationer i boken (som för övrigt är jättefina!) så skulle det var mycket svårare att hänga med. Scott Westerfeld är väldigt duktig på beskrivningar, men det hade helt enkelt inte varit lika tydligt utan bilderna. De hjälper boken att nå sin kompetens.     Första boken blev jag ju lite besviken på då den första halvan var så himla seg och koplicerad, men Behemoth håller kvar sin suspens från början till slut! Jag blev så glad! Så lättad! Jag stötte på ett och annat kapitel som var lite väl ointressant, men i det stora hela så var spänningen på högsta nivå. Jäg kände att det hände mycket mer i den här boken, vilket bidrog till farten. Trots att Behemoth är längre än Leviathan, så gick det snabbare för mig att läsa ut den här uppföljaren. det är en bra grej! Det är faktiskt inte så ofta som man läser en serie där andra boken är bättre än den första.     Åh! <3 Vilken förbättring från första boken!! Deryn och Alek är officiellt två av mina nya favoritkaraktärer. Alltså den inlevelse de ger till läsaren, det är ju fantastiskt! Jag älskar att Deryn visar mer av sin mjukare sida i den här boken, men att hon aldrig förlorar sin kick-ass-ness. Hon tappar aldrig sig själv, trots de känslor hon har för Alek. Vi fick en hint om det i slutet av Leviathan, och i den här boken blir de känslorna bara starkare. Men stakarn kan ju inte säga till Alek att hon egentligen är en tjej. Alek är ju så himla fin han också. Han är så underbart ovetandes om så mycket efter sin skyddade uppväxt i slottet. Men han försöker verkligen. Jag tycktes verkligen märka av hans mer humoristiska sida, till skillnad från Leviathan då han var helt stone-face och stel. Nu kan man se den 15-åriga pojk han faktiskt är. Jag är även förtjust i alla andra karaktärer som Dr. Barlow och Otto Klopp. Och såklart de nya ansikten som dyker upp i den här boken, speciellt Eddie Malone!     Den enda anledningen till att Behemoth inte får en full pott är för att Scott Westerfeld nästan försöker proppa in alldeles för mycket i boken, som gör det väldigt svårt för mig att hänga med. Jag hade önskat att boken var kanske 50 sidor längre eller mer. Men han är ändå väldigt duktig, och har gör det hela trovärdigt med tanke på att boken utspelar sig under första världskriget. Men jag skulle inte rekomendera de här böckerna för de som är ovana vid att läsa på engelska.   Mycket stark fyra!!! <3   4 av 5 deathly hallows     Första meningen: "Alek raised his sword."