Maze Runner, I dödens labyrint av James Dashner
Tittel: Maze runner, I dödens labyrint Orginaltittel: The maze runner Författare: James Dashner Ingår i serien: Maze runner Antal sidor: 358 Du kan läsa mer om boken här: Adlibris / Bokus / CDON Handling: När Thomas vaknar upp ensam i en skranglig gammal hiss minns han inget förutom sitt eget namn, men snart visar det sig att han inte är ensam. Han har vaknat upp till en plats fylld av andra tonårspojkar - alla med sina minnen raderade, precis som Thomas. Men värre blir det: Allihop är de instängda i en kollosal labyrint där väggarna förändras varje natt och gångarna hemsöks av fasansfulla varelser. Ingen har någonsin lyckats överleva en natt i labyrinten men ännu hemskare är att det inte tycks finnas någon väg ut. Vilka byggde labyrinten - vad är det för mening med det hela, och viktigast av allt, hur ska de kunna ta sig ut? Finns svaren i deras förlorade minnen, eller ligger de begravda någonstans i labyrintens mörker? Vad tyckte jag: Jag hade otroligt höga förväntningar på den här boken. The Maze runner är en väl känd bok med gott rykte och efter att sett trailern ett par gånger kunde jag inte vänta på att få läsa den och lösa alla mysterier. Men boken visade sig inte alls vara vad jag hade föreställt mig. Till att börja med var språket ingen höjdare. Jag gillar när språket gör boken levande, lyfter upp den och gör hela berättelsen djupare men det var ingen känsla som infann sig när jag läste Maze runner. För några år sedan hade det säkert inte stört mig, då brydde jag mig inte så mycket om språket i en bok utan fokuserade på historian - men nu när jag läst så betydligt många fler böcker har jag inset vilken otrolig vikt språket spelar till en historia - hur den berättas är allt och i Maze runner höll språket helt enkelt inte måttet. Eller jag kanske borde omformulera mig. Enligt mig skulle historien kunna berättas på ett annat - och betydligt mer givande sätt. Historien i sig är inte dålig även om den har sina många brister. Det är en spännande berättelse, ändå är det väldigt lite driv i boken och ibland blir historien nästan lite rörig och flummig - åtminstone i början. Dessutom var allt väldigt dåligt förklarat. För det första strävar man efter svar redan från första sidan. Det är det enda som håller en igång, som får en att fortsätta läsa - ändå får man knappt några svar. Och de svaren man väl får är vaga och inte alltid fullt förklarade och jag skulle bara vilja veta mer. Detaljer. Jag är också lite besviken på själva "lösningen" på labyrinten. Jag ska försöka att inte spoila, men jag kan bara säga att jag hade förväntat mig mer. På en sådan stor gåta förväntade jag mig ett briljant svar och det tyckte jag inte boken hade. Men boken är inte bara dålig. Historien är fortfarande väldigt unik och spännande och karaktärerna väldigt lätta att fästa sig vid. Och av någon anledning känner jag mig ändå bunden till boken trotts att den inte var överdrivet bra. Förmodligen kommer jag också ge uppföljaren som kommer ut i november en chans - enbart för att få svar på alla de gåtor som aldrig blev lösta i första boken. Jag skulle också rekomendera den här boken till folk som vill ha en spännande och unik historia - men förvänta er inte för mycket av berättelsen. Poäng: 6 poäng av 10 Vad tycker ni? Levde Maze runner: i dödens labyrint upp till era förväntningar, och ni som sett filmen; vilken föredrar ni, boken eller filmen? Personligen lutar det kanske lite mer åt filmen men svårt att säga. Skriver kanske lite mer om det i ett annat inlägg Kram Kimberly