Böcker jag inte lyckades läsa ut i Sommar
Jag har en förmåga att börja läsa otroligt många böcker samtidigt. Inte alltid för att de jag läser är dåliga, utan för att ibland är jag bara intresserad av så många böcker samtidigt. Därför tar jag pauser i vissa böcker, andra tar bara lång tid att läsa ut, vissa faller i glömska och endel lägger jag ner. Nu tänkte jag dela med mig med två av de böckerna jag började på i sommar men beslutade mig för att helt enkelt... inte läsa klart. Men innan ni läser de här recensionerna - kom ihåg att jag läste inte hela böckerna. Bara delar av dem, men här är min förklaring till varför jag inte orkade fortsätta. En sekund i taget av Sofia Nording: En bok jag trodde skulle vara riktigt bra. Som verkade spännande, fartfylld och dessutom lätt att relatera till. Jag hade innan läst en hel del recensioner om boken och alla verkade positiva. Tyvärr blev boken en stor besvikelse. Den var väldigt svår att relatera till - ärligt talat kände jag ingen kontakt alls med Hedvig och boken kändes dessutom barnslig. Utanpå det var den bara svår att ta sig igenom. Jag kände absolut ingen lust att läsa vidare. När det gällde konceptet i boken är det väll i grunden bra. Boken handlar om 13-åriga Hedvig som mirakulöst nog överlever en form av feber som dödar alla andra i staden. Hedvig bestämmer sig att fly bort från staden eftersom hon inte klarar av att vara omkring alla döda människor och söker sig till en gammal bondgård där hon skapar ett liv för sig själv. Dock finns det en hel del hål i historien. Jag kom bara igenom sisådär 70 av de knappt 200 sidorna, men var är sorgen? Förtvivlan? Självömkan? Räddslan? Redan i början av boken är Hedvigs familj död - så varför sörjer hon inte? Varför känner hon sig inte övergiven och skräckslagen? Varför söker hon inte efter svaren på varför hon överlevde, eller letar er hon sig för att hon troligtvis är den sista människan kvar och ger sig ut i skogen för att fter andra överlevande? Nej istället bestämmemjölka kor. Jag menar allvarligt? Hur kan hon leva ett normalt liv när hon tror att alla är döda utom hon? Hur bryter hon inte ihop eller blir galen eller något? Om jag hade varit i Hedvigs situation hade tron på att det fanns andra där ute som jag varit det enda som fick mig att fortsätta. Men uppenbarligen känner hon inte lika dant och det gör det svårt att relatera. Dessutom känns Hedvigs ålder inte rätt. Nog för att jag tycker 13 var fel för den här berättelsen, men stundvis känns hon mycket yngre än det och stundvis mycket äldre. Också känns hela boken nästan lite barnsligt skrivet. Nog för att berättarrösten ska vara ett barns, men det behöver inte betyda att själva språket ska verka vara skrivet av en 13 åring. Det gör bara boken ännu svårare att läsa om ni frågar mig. Men visst, boken blir kanske bättre mot slutet, vad vet jag. Som sagt tog jag mig inte ens igenom hela. Men det här är i alla fall min åsikt om de 70 sidor jag läste och varför jag inte orkade mer och såhär säger jag: Gillar du konceptet med boken - ge den en chans, absolut, kanske har du inte samma åsikter som jag. Men jag skulle nog inte rekommendera den - åtminstone inte till personer i min egen ålder. Ärligt tror jag nog boken passar bättre till barn och ungdomar i början av tonåren. Poäng: 4 av 10 Järnkonungen av Julie Kagawa: En bok som jag länge funderat på att läsa, men först nu i sommar plockade upp. På framsidan står det "Serien som har kallats nästa twiligt" och med de citatet i huvudet gav jag mig på boken. Men nej. Nu läste jag väll i och försig bara runt vad - 50 till 100 av de 300 till 400 sidor boken totalt består av. Ärligt kommer jag inte ihåg hur långt jag kom. Det Vad jag dock kommer ihåg är att den började bra. Spännande, lite skum men spännande. Konceptet verkade väll okej. Men nej. Efter ett tag började allt flippa ur och plötsligt är hennes bästa vän Puck från en midnattsdröm, hennes bror är en bortbytting som blivit bortbytt typ den morgonen och de är påväg till något älvrike efter just sätt älvkonungen själv och halva hans arme i skogen utanför deras hur och allt är bara...för mycket. Och plötsligt orkade jag inte mer. Det var inte ens spännande längre det var bara invecklat och inte alls trovärdigt (med fantasy mått mätta) och då la jag ner boken. Jag skummade igenom resten för att se om det verkade hända något intressant, men blev inte alls taggad på att läsa vidare. Nog för att saker och ting kanske skulle bli mer förklarade längre in i boken och allt skulle falla på plats och inte alls vara alldeles för rörigt. Visst - det skulle absolut kunna hända, jag orkade bara inte läsa vidare för att ta reda på om det var så. Och historien är en del av det, men också kände jag ingen överdriven koppling med huvudpersonen, och inte heller blev jag förtrollad av språket i boken. Om jag får säga det själv, så är Järnkonungen ingen nästa Twilight i mina ögon. Nog för att det var ett par år sedan jag läste Twilight, men det var boken som fick mig att bli förälskad i böcker. Den hade mig fångad på första sidan och sen kunde jag inte lägga ner den förens den var slut. Och väll efter det kunde jag inte vila förens jag läst hela serien och sen läste jag om den. Och sen fortsatte jag ändå tänka på den. Twilight har sina brister - nu när jag växt upp och lämnat Twilight-fandomen bakom mig, så har jag insett det. Men Stephenie Mayer kan åtminstone skriva, det kan hon verkligen. Hennes ord är vackra och hon har skapat en historia som håller rakt igenom och som har gått rakt in hjärtat på tusentals tonåringar. Twilight kanske inte är det största mästerverket i vår tid - men det är helt klart ett mästervärk i mina ögon - speciellt eftersom Stephenie Meyers ord och hennes berättelse var den som först gjorde mig förälskad i böcker. Och tyvärr, den delen av Järnkonungen jag läste skulle jag inte kalla ett mästerverk. Poäng: 4 av 10 Så det här är vad jag tyckte om böckerna, men kom ihåg att jag bara började på dem men aldrig avslutade. Jag hade mina skäl (ni har ju precis läst om dem) men ni kanske tycker olika så vill ni ge de här böckerna en chans. Gör det. Men för mig höll de helt enkelt inte hela vägen.