Delirium

Titel: Delirium Författare: Lauren Oliver Serie: Delirium #1 Sidor: 441 Första meningen: It has been sixty-four years since the president and the Consortium identified love as a diseace, and forty-three since the scientists perfected a cure. Min favoritkaraktär: Lena Omläsning: nepp They say that the cure for Love will make me happy and safe forever. And I've always believed them.Until now.Now everything has changed.Now, I'd rather be infected with love for the tiniest sliver of a second than live a hundred years smothered by a lie.Lena looks forward to receiving the government-mandated cure that prevents the delirium of love and leads to a safe, predictable, and happy life, until ninety-five days before her eighteenth birthday and her treatment, when she falls in love. -------------------------------------------------------------------------------------------------    Det känns som att de flesta bokbloggare har läst Delirium och nu har äntligen jag gjort det också. Jag hade läst att den slutar med en stor cliffhanger och är därför glad över att jag köpte hem tvåan, Pandemonium, samtidigt. Jag kommer faktiskt inte ihåg så jättemycket från när jag läste denna om jag ska vara ärlig. Jag kommer ihåg att jag gillade den och går jag in på GR så ser jag att jag tyckte Alex var awesome i början och att jag älskade boken.  Jag förstår varför många älskar boken och tycker det är en av de bästa som de har läst, men jag tycker inte det. Bara detta faktum att jag knappt har tänkt på den sen jag läste klart den är väl ett bevis på det?    Jag gillade Alex under tiden jag läste Delirium. Jag blev inte kär i honom, men jag gillade honom. Lena har jag inte heller något problem med. Hon är väl inte världens mest originella dystopi-huvudkaraktär.    Cliffhangern i slutet var hemsk, men inte allt för hemsk eftersom jag redan hade andra boken hemma.    Boken var helt okej, men jag tyckte den var bättre under tiden jag läste den än jag tycker nu när jag tänker tillbaka på den.