"Veronika bestämmer sig för att dö" av Paulo Coelho

Det var ett tag sen som jag läste denna bok av Paulo. Jag är personligen ett stort fan av Paulos sätt att skriva om ämnen som berör oss, som vi kanske har funderat på vid tillfälle och att kunna skriva om de själsliga djupa som ställer de där stora frågorna om oss människor. Jag gillar de och han väcker tankar inom en som är värda att beröra. Storryn är om Veronika som har ett vanligt liv med jobb, vänner och familj. Ingen som hon delar sitt liv med men man får ändå uppfattningen om att hon har de bra. Men det finns något som ändå fattas henne och hon bestämmer sig vid ett specifikt datum att hon tänker ta sitt liv. Veronika lyckas inte att ta sitt liv trots en massa tabletter och vaknar upp på ett sjukhus. På sjukhuset får hon veta att hon har inte långt kvar att leva och hon stannar där på sjukhuset. Sjukhuset är ett mentalsjukhus och Veronika möter många olika individer som bemästrar och tampas med sitt. Man får följa Veronikas möten med läkaren och patienterna på sjukhuset. Det väcks många funderingar under tiden om livet vad som är de viktiga för oss och kanske även för dig. Vad är viktigt i ditt liv? Vem kan säga till dig hur du ska leva ditt liv? Det du vill göra gör dem hur tokiga eller mesiga de än tycks vara. Livet är nu. Jag gillade denna berättelse massor eftersom att den berör ämnet döden på ett sätt som i vissa lägen inte bör talas om. Eller man kanske ska säga att man pratar inte om döden så på de sättet. Att en del vill avluta sina liv eller om du endast hade en viss tid kvar att leva hur skulle du då välja livet? Från denna bok har jag sparat många citat som för mig ger funderingar eller en riktigt bra tanke (jag ska lägga in dem här så fort jag finner dem).