"Toner i natten" Jojo Moyes

Det har kommit en del böcker från denna underbara författare. Jag har helt fastnat för hennes sätt att skriva. Hon är liksom vardaglig och griper tag i de där känslorna och händelserna som inträffar i våra liv. Livsöden, tankar, förbjudna händelser, kärlek och drama. Det griper tag i läsaren tycker jag och alla berättelserna hon hittills har skrivit är så olika, men ändå tagna direkt från livet. Så i denna historia så får vi följa Isabel som olyckligt har förlorat sin man och lever med sina två barn, den ena mitt i tonåren och den andra strax vid ca 10 år. Deras liv får en tuff nystart när Isabel får ärva ett hus och hon bestämmer sig för att de ska flytta. Själv är hon helt uppslukad av huset och tycker att det ska bli så bra allting. I själva verket så är inte huset så fantastiskt, snarare tvärtom och barnen trivs inte så jätte bra. Men de kämpar på alla på sitt sätt och en granne hjälper Isabel med huset vilket leder till känslor och starka intriger som visar sig att alla vill åt huset, deras stora dröm. Vem kommer vinna drömmen? Hur mycket ska känslorna få styra? Isabel är också en mycket duktig violinist vilket också gör att hon är framgångsrik i sitt spelande och de hon lever för. Hur blir det med spelandet när allt annat står på spel? Är det verkligen barnen som ska tala om för en vuxen människa vad det är som händer i livet? Jag personligen blev berörd av Isabel och framförallt tonårsdottern Kitty som båda kämpar med sitt. Dottern får i högsta grad vara en lotsas mamma åt sin egna mamma inte ser klart i sin sorg utan lever på någon magisk energi över att allt ska ordna sig så fort de bara kommer i ordning och allt de nya osv. Samtidigt så känner man så för Isabel som sörjer sin man men samtidigt biter ihop och lotsas att det är så underbart de liv de har nu. Att det ska bli så bra och att detta klarar man tillsammans. Men gör denna lilla familj på 3 personer allt tillsammans? Drar de åt samma håll? Jag tror att det är vanligt att man inte ser av ren överlevnadsinstinkt att man kör på och lotsas att man har sörjt eller läkt klart. Att livet är så fantastiskt och att man bara kör på. En mycket bra bok enligt mig.