"Kalla mig inte Myrsloken" av Christine Nöstlinger

Detta är ytterligare en ungdomsbok som satte sig kvar i mitt minne. Den grep tag i mig för att den handlade om att vara utstött. Om jag inte minns helt fel så var det en klasskompis på mellanstadiet som tipsade om denna efter att hon hade läste den. Det jag själv minns är att Thesi (fick kolla upp namnet det var ju ett tag sen :) ) har de inte så lätt eftersom att hon anses vara ful. Och det är främst hennes näsa som är ganska stor som stör andra. Vilket leder till att hon själv givetvis skäms för den hon är. Hon mobbas i skolan och hennes största intresse blir att göra sina läxor eftersom det inte finns någon som vill vara med henne. Thesis farmor kommer till slut till undsättning och med farmor kan Thesi tala om allt. Om jag inte minns helt fel så brevväxlar de en del och i detta kan farmor stärka Thesi. Jag minns att boken berörd mig eftersom att jag själv hade känt på hur det kan vara när klasskompisar främst ska vara tuffa mot en. Kan inte säga att jag har blivit utsatt för mobbing men nog har man blivit rejält retad av en del och främst från de som ansågs "tuffa". Men de "tuffa" var ju ett helvete för alla så det var inte bara jag som råkade illa ut för dem. Men för att återgå till handlingen i denna bok så fanns det nog en viss igenkänningsfaktor i den. Jag led med stackars Thesi även om jag inte var utsatt på de viset. En bra berättelse om borde finnas med mer idag också. Då den har ett viktigt ämne.