"Gömda" Liza Marklund

Jag läste denna när jag gick på gymnasiet. Vi hade läst mycket om dysfunktionella familjer och jag kände att detta var ett ämne som berörde mig, ja det kommer för alltid vara så. Gömda var också en bok som vår svenska och psykologlärare tyckte att jag skulle läsa, tänk vad rätt han hade. För mig är det en viktig bok för att vidga våra fördomar inom området, att förstå VARFÖR en del har skyddad identitet, att det inte enbart ALLTID beror på annan kulturell bakgrund, att våld i världen ofta sker i hemmet, att larma till socialen/ polisen så fort misstanke finns om misshandel osv. I Gömda får du följa Maria som bor någonstans i Sverige som blir blixtförälskad i en man som verkar ha precis allt de där "bra" och "gulliga" som man vill att en man ska ha. Han uppvaktar henne, charmar henne, bereder en väg för henne som om hon vore gjord av glas. De förlovar sig snart och deras dotter Emma föds. Det värsta är att så fort dottern föds, redan innan efter en lång vistelse på sjukhuset för Marias del så väcks mannens icke fina jag, till liv. Han börjar hota Maria och tala om för henne att hon är totalt värdelös som inte kan ge honom en son, att hon är en hora och med detta våldtar och misshandlar han henne. En dag när hon kommer hem så är hans manliga vänner i deras hem och de står alla upp som i en ring. Mellan sig slänger de runt på lilla Emma och ropar till varandra "horunge". Maria har hamnat i en ohållbar situation, hon tar sig därifrån, finner en ny man som hon gifter sig med vilket leder till en mardröm som påminner om en film. Emmas pappa, mannen som hon tidigare var förlovad med, mordhotar hela familjen och de tvingas att gå under jord. Eftersom detta är en sann berättelse, finns även en uppföljare som heter Asyl så blir läsningen riktigt vidrig. Eftersom det då inte var lika lätt som idag att hela tiden läsa och höra om hemskheter från nyheter, internet, självbiografier osv så tror jag att den verkligen grep mig extra. Var nog en av de första böckerna som jag har slängt i golvet och har behövt prata om med andra. Journalisten Monica Antonsson skriver ett par år efter Gömda och Asyl boken Mia: sanningen om Gömda.Hon vill hävda att berättelsen inte alls är sann och Liza svarar på kommentaren med att böckerna är en subjektiv bild av dessa kvinnor och mäns kamp i liknande situationer. Liza har tagit delar av verkligheten.