"Den frusna trädgården" av Kristin Hannah

Historien börjar ganska direkt i en familj där de två systrarna Meredith och Nina i nutid är vuxna och har sina liv. Mamma och pappa bor i ett sort hus, herrgård med en stor odlad äppelträdgård. Meredith är kvar i företaget och nära hemmet och har sin egna familj. Nina är en frilansande fotograf/journalist som är överallt i världen där det händer, ja de stora hemska sakerna i världen som katastrofer. Livet skulle fortsätta så här, de skulle vara på sina håll på jorden om inte deras far i familjen sorgligt nog blir sjuk och till sist dör. Systrarna och modern känner båda på sitt sätt en viss panik över hur deras liv nu ska fortsätta? Systrarna har alltid varit väldigt olika och är även de i denna händelse vilket gör att de får svårt att respektera varandra. Vilket man kan förstå. En utav dem är noggrann och strukturerad. Den andre är mer flyktig. Samt i allt detta har det sin mamma kvar i livet och.... ja de känner de båda... vem är deras mamma?Under hela uppväxten har deras mamma varit stundom frånvarande. Liksom introvert och varit kort och bestämd många gånger. Det har varit svårt att ibland närma sig mamma och det har gjort att de inte riktigt vet hur de ska kunna närma sig henne. Hur gör man med en människa som inte är öppensinnad och inte riktigt vill komma nära? Vad gör man? Ge upp? Men... detta är systrarnas mamma? Vad har hon som de inte får veta riktigt. I detta med att deras pappa försvinner upplever de sin mamma som ännu mer instängd och ett tag tänker den ena systern att mamman är dement och mår inte alls bra. Detta har förstärkt hennes pågående demens och gjort de värre. Samtidigt minns den ena systern att mamman alltid berättade en saga för dem när de var barn, en saga som de aldrig fick nog att lyssna till men som de aldrig har fått veta slutet på. Varför? Vad döljer denna saga? Ska systrarna kunna få mamman att berätta den för dem igen?Jag fastnade helt för denna berättelse för att den väcker en känsla av förståelse någonstans och respekt för denna mamma. Och jag kände framförallt igen mig i en av systrarnas personlighet. Det gjorde det hela så lockande att ta sig längre och vidare i handlingen för att få svar. Det är en vacker skildring över hur det kan bli för någon som verkligen har upplevt något så dramatiskt som man inte ens kan förstå. Hur kan vissa öden ens existera eller att de ens kan överleva? Läs den för det är en berörande berättelse om livet och hur olika vi är att ta vara på våra liv och inget utav de är rätt eller fel, vi är här för att leva. Men vad blir livet med oss.... Intressant!