På tal om rekond i Haninge

Då var jag tillbaka igen. Senast ni hörde från mig så berättade jag om mitt oerhört märkliga möte med min svärfar. Detta är alltså första gången vi träffas. Hemma hos oss, min sambo har lagat mat och jag och svärföräldrarna sätter oss till bords. Pappan kan inte sluta tala om en sak: Rekond i Haninge? Denna typ av service är en helomfattande tvätt- och städtjänst för bilen. Detta var det som han ville tala med mig om, första gången vi sågs någonsin. 40-talistmän är i en kategori för sig själva, eller hur? Om man nu tillåter sig att vara lite generaliserande. Så, rekond i Haninge blev vårt första samtal. Han talade om ett ställe i Haninge där han alltid brukade genomföra rekond. Han frågade om jag kände till stället. Jag förklarade att jag inte ens kände till att den typen av tjänst existerade innan han berättade det för mig. Svärmor skrattade åt min kommentar. Det gjorde inte svärfar. Absolut inte. Tvärtom tittade han på mig med allvar i blicken och suckade. Sedan tittade han ner i vinglaset han höll i sin hand och sa tyst ”Man måste ta hand om sin bil”. Jag ville för all del inte bryta stämningen för att jag inte visste något om rekond i Haninge. Jag skrattade till och sa ”Oh ja, absolut. Det ska man ju verkligen göra. Och det gör jag dessutom. Jajamensan, jag försöker alltid tvätta bilen så fort som den blir skitig. Jodå”. Min sambo kikade in från köket och tittade på mig med en förvånad min. Hon visste mycket väl att detta inte stämde. Men vad skulle jag göra då? Han ville ju uppenbarligen få mig att ta en rekond i Haninge? Varför skulle jag åka ända dit för att göra det? Fanns det inga sådana i Trosa kanske? Jag ryckte på axlarna och gav ifrån mig en min som signalerade ”Du ville ju att jag skulle ställa mig in”. Nåväl, middagen fortatte alltså och vi talade inte så mycket mer om rekond, varken i Haninge eller annan stad. Det kändes skönt eftersom jag inte visste något om saken. Däremot tänkte jag definitivt att jag skulle googla lite när vi hade gått till sängs sedan. Kunde det verkligen vara så bra som han sa? Vi åt förrätt, huvudrätt och efterrätt. När den sistnämnda var uppäten berömdes den av alla mätta människor runt bordet. Min sambo sa att det är hennes favoritefterrätt och att det enda negativa är att tallrikarna blir svåra att rengöra efteråt. Då handlade jag utan att tänka efter först, och sa: ”Tallrikarna kanske skulle få en rekond i Haninge då, eller hur? Hehe”. Och därmed hade jag återintroducerat ämnet rekond i Haninge till matbordet. Bra jobbat.