3 saker som gör mig upprörd och glad

3 saker som gör mig upprörd Rasism Rasism är någonting som verkligen får mig att gå igång. Jag kan diskutera det hur länge som helst men blir bara mer och mer upprörd ju mer jag pratar om det. Jag förstår liksom bara inte hur folk med rasistiska åsikter tänker. Var ligger logiken i att en människa skulle vara mindre värd än en annan på grund av hudfärg eller etnisk bakgrund? Det är nog det som gör mig mest frustrerad, att jag liksom inte kan förstå. Dessutom undrar jag var allt detta hat från invandrare kommer ifrån? Sverige är ett rikt land med mycket resurser, förutom det har vi en enorm frihet i detta land att uttrycka oss, utvecklas och dessutom få hjälp med vad vi än har för problem. Om vi har brutit ett ben är det bara att gå till sjukhuset eller lasarettet så får vi hjälp med det. Är vi deprimerade går vi till BUP eller vuxenpsyk och får hjälp på en gång. Visst har sjukvården brister, men den finns. Vi som har alla dessa friheter och resurser MÅSTE dela med oss av dem. Så tycker jag. Jag tycker att världen är till för alla och eftersom vi har möjlighet att hjälpa folk, varför skulle vi inte göra det? När jag diskuterar med någon som har någonting emot invandrare av någon anledning så önskar jag verkligen att de kunde få gå igenom det de flesta invandrare gått igenom. Det är knappast så att de lämnar sin familj och sitt hemland "bara för att". De kommer knappast hit med några intentioner att ta våra pengar. Som sagt så skulle jag kunna prata och skriva om detta hur länge som helst, men jag ska försöka hålla mig kort. Invandrare behöver Sverige, Sverige behöver invandrare, så enkelt är det.  Press och stress Dessa enorma krav från omvärlden. Man hittar dem överallt och ingenstans. Internet svämmar över av perfekta bloggare med perfekta liv, vardagen präglas av prat om perfekta elever med A i alla ämnen som samtidigt utövar valfri sport på elitnivå, reklampelare överallt (ÖVERALLT) visar oss hur vi ska se ut och hur vi ska leva för att få ett så bra liv som möjligt. Samtidigt som man ska göra allt ovanstående ska man hinna med att vara med sina vänner, sin pojkvän och hjälpa till hemma (eller om man har egen lägenhet: diska, laga mat, städa, tvätta och allt som hör till). Har man ingen pojkvän ska man försöka hitta en. Man ska hinna vara ute med vänner på helgerna och samtidigt hinna sova ut för att kunna träna och plugga dagen efter. Man ska hinna vara med sin pojkvän och samtidigt sätta A i minst åtta av tio ämnen. Förstår ni vad jag menar? DET ÄR ORIMLIGT. Kraven i skolan är inte lätta att leva upp till. Det är inte lätt att få högsta betyg. Jag tror att alla ungdomar håller med mig när jag säger att vi ungdomar inte är lata. Absolut inte. Vi krigar varje dag för att leva upp till det som förväntas av lärare, föräldrar, vänner och tränare. Oftast pressar man sig själv så att man räcker till men ibland håller det inte så långt. Vissa hoppar av skolan eller väljer att ta ett sabbatsår och tro mig, jag förstår dem! Jag har relativt lätt för mig i skolan, jag jobbar väldigt snabbt och sätter oftast det betyg jag har som mål. Skolan har alltid varit min talang. Det har alltid varit min grej. Men nu, när jag börjat gymnasiet, är det verkligen inte lätt längre. Alla ni som inte har den där talangen för att skriva uppsatser, formulera sig som lärarna vill och leta information, jag FÖRSTÅR att ni inte orkar. Jag förstår er till 100%. Skolan ska vara till för att lära sig, inte för att prestera, och det är det som gör mig upprörd. Att skolan handlar mer om prestige än lärdom. Jag tycker att skolverket borde lyssna på alla otaliga ungdomar som skrivit om detta problem och tänka om, tänka rätt.  "Är du sur?" Om vi ska beröra ett problem som inte är lika djupt och invecklat som de ovanstående problemen så kan jag verkligen störa mig på när folk frågar om jag är sur. Om jag var sur innan så kan jag garantera att jag blir mer sur av att höra den frågan. Jag är sällan arg eller sur, det är därför jag kan blir så irriterad på just detta. Oftast är jag trött eller så kanske jag bara inte har någon lust att prata. Jag kanske trivs med att sitta tyst en stund ibland och NEJ jag är inte sur för det. När jag väl blir sur brukar jag aldrig ge mig utan vara sur en bra stund innan jag faktiskt säger vad problemet är, och det förstår jag är frustrerande. Jag är väldigt envis, vilket oftast är en bra egenskap, men ibland... Ja, vi kan väl bara säga att det går till överdrift i vissa fall. 3 saker som gör mig glad Sommaren! Kära sommar, oj vad jag har saknat dig! Jag har saknat svettiga ridturer med flugorna som enda sällskap. Jag har saknat att värmen stannar kvar trots dåligt väder och regn (som idag). Jag har saknat jordgubbar på en gräsmatta i solen. Jag har saknat att alltid glömma att sätta på mig solglasögon och bli bländad när jag går utanför dörren. Jag har saknat att bada trots att vattnet är så jävla kallt att man inte vill mer än att doppa sig. Jag har saknat att ligga och torka i solskenet. Jag har saknat sena sommarnätter med underbara vänner och att vingla runt på kullerstenar med lite för höga klackar och lite för glatt humör. Jag har saknat grillkvällar. Jag har saknat att bara dega en hel dag. Nu är sommaren (iallafall värmen) ÄNTLIGEN här. Snart sätter jag punkt för den sista rapporten, den sista uppsatsen och den sista redovisningen för det här läsåret och tar sommarlov. Efter det har jag ett till år kvar på Hagströmska gymnasiet, och jag är säker på att det kommer gå fortare än vad jag någonsin förväntat mig.  Älskade vänner Ja, jag vet att det är standard att ta upp sina vänner men det finns inga ord för er. Ni är de som förgyller mina dagar och som alltid får mig att skratta. Ni är värda guld. Daniel, om du läser det här, tacktacktack för att jag kan ringa dig vilken tid som helst på dygnet och du tycker alltid att det är lika roligt att höra om min dag, diskutera samhällsproblem eller bara prata om ingenting. Izza, tack för att du är den roligaste vän jag haft, som jag alltid skrattar med oavsett vilket humör jag varit på tidigare. Anton, jag älskar dig av hela mitt hjärta. Tack för att du står ut med mig genom allt som jag har för mig. Tack för att du finns vid min sida varje natt och för att du finns bara ett samtal bort varje dag.   Mina vänner är värda guld, och dem kommer jag hålla hårt i.  Karusellen Att min medryttarhäst, Karusell, är den knäppaste häst jag någonsin ridit finns det inga tvivel om. Men ÅH vad jag har kul med henne! Karusell får mig att släppa saknaden av min egen ponny en aning och på hennes rygg har jag aldrig haft en tråkig stund. Världens finaste, roligaste, knäppaste, bästa (efter min ponny såklart).    Det här blev ett ganska djupt och långt inlägg, men det kan väl vara kul det med ibland