Skansen Akvariet - nya favvisdjur, rörd av Snoddas och trauma-fobi-snack

Ni som har lyssnat på förra veckans podcast vet ju att jag var på Skansen Akvariet för ett tag sedan och vad som hände där. Men för er som inte har lyssnat på podden så ska jag nu berätta. Jag var på Skansen Akvariet med två vänner, Gustav och Johanna, och där fick vi träffa en massa härliga djur. Jag fick två nya favvisdjur och ett av dem är för mig självklart och det är ju Lemur. Jag visste att dagen jag träffar en lemur så kommer jag att bli såld och det blev jag. De är så söta och roliga. Jag älskar ju verkligen sociala djur, och det om något är vad lemurer är. Men precis som med andra djur är det jätteviktigt att man låter lemurerna komma till en, och inte tvärt om. Mitt andra nya favvisdjur är Sengångare. Det är påriktigt det mysigaste djuret i hela världen och det djuret jag allra helst vill ha som husdjur hemma. Snälla säg till mig om det någon gång blir lagligt så lovar jag att göra hela mitt hus till ett tropiskt växthus. Sengångare klänger på sin mamma i cirka två år, och denna sengångaren var bara 1 år och dessutom så hade dens mamma dött när den födde den sengångaren jag håller i och dess tvilling. Så när jag höll den så var jag under tiden dens mamma. Ni ser ju på bilden under att den satt som en liten bebis med benen och armarna runt om mig. Det kändes ju som in jag dött och hamnat i himlen. Jag vill få kela med den exakt varje dag för resten av mitt liv alltså. Mysigaste ever! Och det coolaste av allt då. Jag kom över min fobi för ormar. Det var sjukt jobbigt till en början. Bara i somras kunde jag inte gå in i en butik där det fanns e orm i ett terrarium. Det tog över en halvtimme av att hela min kropp skakade och av massa gråt innan jag gick in där. Och då var den som sagt alltså bakom ett tjockt glas. Nu var det lite panikigt, och jag kanske sorang från ormen och gömde mig bakom den andra djurvårdaren någon gång men tillslut så stod jag nåra ormen, rörde ormen och slutligen hade den runt halsen i cirka tio minuter. Alltså det var helt otroligt. Och när jag kom hem och skulle berätta om händelsen för Emma blev jag tårögd pga jag var så rlrd över att Snoddas hade varit så snäll mot mig och hjälpt mig mot min fobi.Jag fick också veta att en rädsla är något "man bara kan ha" men en fobi kommer alltid från ett trauma. Har någon av er en fobi? Och kan ni komma på ett trauma som fött den? Det behöver tydligen inte ens vara ett trauma med den saken du är rödd för, utan du kan ha haft ett trauma och så var tv'n på i bakgrunden med ett program om ormar så har du fått ormfobi.