Mobbad på arbetsplats | "Haha usch, Bettina är verkligen ett bottenskrap"
Jag kom att tänka på en grej innan idag. Det är så himla många som inte kan glädjas åt andras lyckanden, utan som snarare börjar försöka trycka ner en när det, enligt dem, går "för" bra för en. På ett jobb jag hade för något år sedan var det två tjejer som hade gått ihop sig och var riktigt taskiga mot mig. Jag har aldrig någonsin sagt eller gjort något elakt mot dem utan snarare bara varit trevlig och försökt prata mycket med dem för att jag hoppades på att de skulle sluta ha något emot mig. Jag trivdes nämligen så himla bra på det nya jobbet, förutom gällande dessa två tjejer då. Jag hade kul på jobbet och skapade snabbt en fin relation med kunderna och på bara två veckor flög jag upp på topplistorna av oss säljare i kedjan. Och det var då det började. När jag plötsligt, enligt henne som varit toppsäljaren innan jag började jobba där, blev en konkurrent. Det var till exempel en dag som jag hade på mig ett mörkt läppstift och en utav de kollade på mig och sade "oj, ska du verkligen ha på dig det där?" Varpå jag svarar att jag tänkte det. Hon säger då att "alltså inte för att vara sån men du borde inte ha det, det ser väldigt konstigt ut". Jag svarade att "okej, men jag tycker att det är fint iallafall" och hon avslutar samtalet med "okej, men i för sig, det ser nog bara konstigt ut på dig för att du har så himla små läppar!". När jag skrev min första artikel för nyheter24 så hade en utav de kommenterat artikelns facebookinlägg och taggat den andra och skrivit "haha usch, Bettina är verkligen ett bottenskrap", där den andra stämde i. Det här ovan är bara exempel på hur de betedde sig. Om de stod och pratade och jag kom kunde de bli tysta, och om jag sa något kunde de låtsas inte höra. Det var väldigt mycket "ska du verkligen ha de kläderna på dig?" och sådana där typiska blickar. Tack och lov stannade de inte kvar på arbetsplatsen särskilt länge. Och en utav deras tjänster tog istället en tjej som kom att bli min jobbästis. Världens härligaste och gulligaste tjej, som alltid var på bra humör och glad för andras skull. Man behöver inte tycka om alla, det behöver man inte. Men elaka åsikter det kan man hålla för sig själv, eller möjligtvis (borde dock inte) säga det face to face till sin kompis. Men öppet på facebook - det är inte bara otroligt lågt, utan även väldigt osmart. Jag kan iallafall anta att det inte är många chefer som vill anställa folk som öppet skriver sådana kommentarer om andra, och dessutom, före detta kollegor. Och främst, sluta vara elak mot folk som inte har gjort dig något. Jag kan också känna av den där berömda avundsjukan ibland. Där man blir avundsjuk på hur den kan vara så duktig eller sälja så bra, eller vad det nu kan vara. Men då omvandlar jag den avundsjukan till drivkraft. Och istället för att försöka trycka ner den personen, höjer jag den och ber den att hjälpa mig - så att jag kan lära mig att flyga lika högt.