Att möta mina ph-"vänner" som inte ens tittar åt mitt håll

Jag var som ni vet på event hos Make up store för några dagar sedan som för övrigt var grymt!Men där såg jag en gammal "kollega" från min säsong av Paradise Hotel. Hon var där med en gemensam vän som jag var framme och hälsade på. Och jag och min ph-"kollega" står alltså knappt en meter ifrån varandra och hon kan inte ens förmå sig att titta åt mitt håll. Pga den stela stämningen som blir känner inte jag att jag kan stå kvar och prata med vår gemensamma kompis heller så jag går därifrån.Men är det inte konstigt att man inte ens kan möta någon med blicken? Möta med blicken och ge ett leende. Hon var ändå en utav de människorna där inne som verkade absolut mest vettig. Men på grund av att jag skrev på min blogg vad jag kände när en annan utav deltagarna där inne på Paradise Hotel utsatte mig för grova kränkningar så vart hon sur på mig. Då hon tyckte att jag inte skulle skriva om det, för att hon som gav sig på mig valde att inte skriva om händelsen, och att det var synd om henne som fick så mycket näthat. Och jag kan självklart hålla med om att det är synd om henne som fick mycket näthat. Men det näthatet kom ifrån vad tittarna hade sett på TV, inte från att jag berättat hur jag upplevde händelsen på min blogg.Hon skrev också inlägg om hur jag lade på mig en offerkofta och en det ena, en det andra. Och när man är där inne och aldrig någonsin får någon skit på sig så är det nog lätt att tycka att Paradise Hotel är en dans på rosor. Men när folk är konstant elaka mot en, och man skriver om att man tyckte att det var jobbigt och fel av dem, så är det inte att lägga på sig en offerkofta. Det är att berätta min verklighet.Men om hon nu tycker att det var fel att skriva ut min upplevelse av händelsen, så absolut, tyck så. Men att inte ens kunna kolla på mig och möta min blick känns ganska olustigt..