Underskatta aldrig en hypokondriker

Jag är som bekant hypokondriker men är för tillfället relativt frisk. Nu har jag i stället börjat skälla på människor som inte kollar upp seriösa problem. Jag har senaste veckorna sett mig lite som en livräddare.   Min mamma blev biten av vår katt häromveckan. Dagen efter börjar det svullna upp och bli rött om bettet, mamma bara men jag går ner till vårdcentralen i morgon. Jag stod på mig, tvingade henne att ringa sjukvårdsupplysningen och hon fick akut åka till vårdcentralen och ta en stelkrampsspruta och få penicillin. Hade hon kommit dagen efter hade det varit för sent för sprutan. Jag tog åt mig hela äran.    Alex har varit sjuk i en vecka och igår berättade han att han hostade så han kräktes. Jag sa direkt att det kan vara lunginflammation och att han måste kolla upp det. I morse var han hos läkare och vilken diagnos fick han då? Lunginflammation i ett tidigt stadie. Tack vare mig slipper han vara sjuk i typ en månad!    Summa summarum, som hypokondriker kanske man feldiagnostiserar sig själv typ hela tiden men andra, då jävlar är man klipsk! Tänk att man måste dra såna som tror de är odödliga till läkaren så de får vård!