Tillfredställelsen av att bara skita i saker

Jag lyssnade på ett avsnitt av Hannah & Amandas podd (mina husgudar för övrigt) för några veckor sen då de pratade om tillfredsställelsen av att ställa in jobbiga saker. Idag kom den tanken upp igen när jag helt enkelt bara sket i att vara vuxen och käkade tortellini till lunch och helt enkelt inte dök upp på min tvättid. Jag diskuterade detta med min fina vän Tanja och jag insåg den största tillfredsställelsen av dem alla; nämligen att skolka med en kompis. Nu snackar jag inte att skolka hela tiden och på universitetet går det att skolka ganska lätt utan att man missar så mycket. Jag och min kära vän älskade att "skita i föreläsningar för att dricka kaffe på Espressohouse och hitta perfekta klädseln till helgens fest". Jag kan sakna den grejen ibland, att kunna vara lite oansvarig och bara strunta i föreläsningen för att göra någonting kul. Detta med att jag struntade i att äta någonting vettigt och skita i att tvätta är inte i närheten så tillfredsställande som när jag skolkade med min bästa kompis. När man blir vuxen på riktigt får man helt enkelt hitta andra saker som att kanske strunta i att gå på den planerade träningen och i stället äta tårta eller varför inte bara strunta i att gå på släktmiddagen med sin kille och i stället beställa hem pizza och kolla på serier hela dagen. Jag tror att alla måste släppa det där ansvaret ibland, att gå bananas och bara skita i saker. Vi mår nog bra av det i måttlig dos. Men vi ska komma ihåg att för att det ska vara tillfredsställande måste vi även ta vårt ansvar för det mesta.  Nu skolkar jag visserligen inte på denna bilden, men såhär såg det ut ganska ofta i Chile, jag och Tanja struntade i lektionen för att dricka kaffe på Starbucks