När känslorna tar över platser

Jag har en sån sjukt dålig relation med min gamla stad Linköping. I ungefär 3 år bodde jag där. Varje gång jag åker dit mår jag lite lite dåligt. En känsla sköljer över mig som jag inte riktigt kan förklara. Jag har haft många fina minnen i Linköping. Om det inte vore för att jag pluggade i Linköping hade jag aldrig lärt känna min underbara bästis Tanja. Jag kan sakna att bo 5 minuters cykelväg från henne så det gör ont ändå skulle jag aldrig i hela mitt liv bosätta mig där igen. Jag och Linköping slutade inte vår relation så väl. Det var där all min ångest började, om jag skulle gå in i lägenheten jag bodde i vid det tillfället skulle jag troligen bryta ihop. Jag har mått så dåligt i Linköping. Så mycket ångest, så mycket fest för att försöka lindra ångesten och sen de där jävla studierna. Tentamisslyckanden, ingen motivation till att prestera och all press. Nej jag klarar mig så mycket utan allt det i mitt liv. Dock måste jag ju säga att jag blev vuxen på riktigt i Linköping och det kan ingen ta ifrån den staden.    För att avsluta mitt inlägg i dur tänkte jag ändå ge en tanke till alla de fantastiska minnen jag har från Linköping. Alla de roliga festerna, allt det mysiga fikandet och framförallt de fina människor jag lärde känna.    Först tänkte jag lovebomba min gamla lägenhet (OBS ej min ångestlägenhet). Bodde här 1,5 år. Älskade denna lya så himla mycket. En kväll innan Flamman (Linköpings bästa studentställe) med Petra och Tanja, jag är gladskiten till höger med glittrig eyeliner tyckte tydligen det var snyggt då Rebecca och jag innan kravall. Om jag minns det rätt är jag nydumpad och vi ska till UK, men jag kom aldrig riktigt dit Våga Toga! Endast någon vecka innan föregående bild var vi klädda i lakan för att gå på fest.  UK fast året efter, förfest hemma hos mig och livet lekte. Hånglade friskt med min dåvarande bästa killkompis, vi blev tillsammans efter det men det sket sig när vi båda åkte utomlands. Vi känner inte varandra idag jag och den där killen. Tråkigt kan man tycka.