När det skaver

Jag skulle ljuga om jag sa att jag har en bra dag idag. Skulle nästan ljuga om jag sa att dagen var okej. Jag har gråtit en del idag. Det är som att det är någonting inom mig som skaver, som vill ut, som en sten som fastnat i skon men den jäveln kommer ändå aldrig ut hur mycket man än försöker skaka och vända uppochner på skon. Så kommer det en tid när man skakat klart och letat och lyft på sulan så vips är den borta om man kan springa fritt igen, utan skav. När jag mår lite dåligt har jag inte bara en dålig timma eller en dålig stund nej hela dagen blir som infekterad och allt jag är missnöjd med kommer upp. Idag har tvivel varit den stora anledningen till mitt icke-välmående. Jag tvivlar på mig själv och ifrågasätter vad jag egentligen vill. Jag vet vad jag inte vill men inte vad jag faktiskt vill. Det stora molnet på min himmel just nu är jobb. Jag har snart varit arbetslös i två månader och mitt självförtroende blir bara sämre och sämre för varje samtal som inte kommer och för varje mail där det står tack för att du sökte men du har inte gått vidare blir jag mer osäker på mig själv. Det är som att jag till slut ger upp, för det känns som jag söker varenda jobb som kommer upp, lägger ner tid men ingen bekräftelse kommer. Jag vet att det handlar om att hålla ut, sopa bort smutsen och kämpa ännu mer men ibland vill jag bara lägga mig i sängen, stirra i taket och skita i allt. Jag pratar inte gärna om det, jag håller det för mig själv. Kanske för att jag skäms. Kan inte ens få ett jobb. Folk kanske tror jag är lat och inte gör någonting. Men sen står man där på en fest och ler och försöker bortförklara allt med att det är svårt att få jobb och så vidare. Men inuti är det som att någonting går sönder som att man inte får vara svag. Sen går man hem och lägger sig under täcket och mörkret kommer.    Bild