Det inre lugnet

Jag kanske inte ska ropa hej förrän björnen är skjuten MEN jag kan säga såhär, i ungefär tre års tid har det varit ett kaos inom mig. En ångest som ska släckas, en tanke som måste motas bort och så vidare. Nu kan jag för första gången sova utan ljud i mer än max en natt i taget. Nu är det självklart för mig att släcka lampan, stänga ner datorn och lägga bort mobilen och somna. Det tar inte längre 30 minuter för mig att somna om jag inte har en serie på i bakgrunden. Det har äntligen blivit lite lugnt inom mig. När jag känner en smärta i ryggen eller armen tänker jag inte direkt på hjärtattack. Jag ser mig inte som ett offer för min egen ångest för jag har insett att jag själv är min ångest. Jag har äntligen lärt mig det jag läste för ett år sedan. Att man inte ska jaga lyckliga känslor/tankar och heller inte mota bort negativa tankar, de ska få vara där men man ska inte vara i dem. Man ska se sig själv som en åskådare och tankarna är moln som flyger förbi. Om jag påminner mig om det varje dag och tänker bra tankar varje dag kommer det till slut bli en vana och jag inte aktivt behöver göra dessa val. Men än så länge måste jag anstränga mig för att hålla mig själv uppe. Men nog börjar det bli lättare nu.