Det är lättare att veta vad man inte vill än vad man vill

Efter ca väldigt många timmar av ältande och gråtande igår tog jag tag i mitt liv och sökte tre jobb. Jag har ofta funderat på om jag vill till Stockholm eller inte. Ibland säger min hjärna att jag borde för där finns jobbet och jag sökte då tre jobb i vår huvudstad. Konstigt det där, jag vet inte var jag är om en månad, inte ens vilken stad jag kommer bo i. Ibland känner jag att det är ascoolt och spännande andra dagar vill jag bara ha en trygghet och veta var jag ska bo och göra det närmsta året i alla fall. Sen jag var 21 år har jag inte haft en ordentlig plats där jag känner "här kommer jag vara" mer än 6 månader i taget. Det är fyra år av hoppande. I början flyttade jag till Spanien och sen Chile då var allt spännande men det senaste året har mest varit ganska ospännande om jag ska vara ärlig. Jag har kommit till punkten i mitt liv då jag vill stadga mig, typ skaffa man, hus och vovve. Kan jag få paketpris på det när jag fått ett jobb? Men jag fortsätter söka jobb i Östergötland och Stockholm så får vi se vart jag hamnar. Lite spännande är det ju ändå.   Osminkad men megafiltrad bild på mig själv efter en joggingtur häromdagen