När blev du så stor?

Exakt nu, på minuten nu, börjar min lilla lilla kille på förskolan. Jag minns fortfarande känslan när du kom upp på mitt bröst efter en omtumlande men fin förlossning. Så liten, så ny och så perfekt.  Tiden har gått i rasande fart och jag känner att jag inte hängt med. Du har utvecklats till en underbar liten kille som alltid är glad och så social. Du kommer älska att leka med alla barnen på förskolan. Att du redan på ett sätt kommer få ha ditt eget liv, där jag, din pappa och lillebror inte längre kommer att vara med varje steg känns spännande men också otroligt skrämmande. Du är i mina ögon fortfarande så liten, även om du nu helt plötsligt tar gaffeln och äter själv, sitter i hallen och kämpar med att få på dig skorna och varje dag lär sig mer och mer. Tänk hur mycket su kommer lära dig av att bara på förskolan. Hur mycket du sedan kommer att lära mig igen när jag inte längre är med i varje steg du tar.  När du ska testa dina vingar och på egen hand ta för dig av allt livet har att erbjuda.  Min lilla älskade Jack, Du är en fantastisk liten kille som har hela livet framför dig, allt att upptäcka och lära dig. Jag ser fram emot att få se dig blomma ut ännu mer nu när du ska lära dig om samspelet med andra barn och vuxna.  Du kommer att älska det, att få leka med andra barn och få kompisar. Det är bara jag som har svårt att förstå hur du kunnat bli så stor så fort. Att du varje dag ska gå iväg till förskolan, gå på utflykter, upptäcka, utan mig.  Hemma väntar jag och din lillebror på att du ska komma hem och förgylla vår tillvaro med din gläde och värme. Detta är svårt för mig. Du måste förlåta mig om jag gråter av lycka, oro eller av stolthet även om du inte tycker det du gjorde var något att vara stolt över. Varje teckning, varje skulptur, varje historia ska jag älska.Lika mycket som jag älskar dig.