Första historien: morgonstund

Gryningsljuset sipprade sakta och vaksamt in, förvandlande rummets vita väggar till gyllene ränder. Täcket var mjukt  och lätt. Jag hörde dig när du tassade upp, drog en tröja över kroppen och byxor på benen, kysste mig varsamt på pannan och smög dig ut. Dörren stod på glänt, det var tyst utanför. Dina grannar hade inte vaknat än. Försiktigt smög jag efter, med en av dina redan knäppta flanellskjortor runtom mig, tippande på tå rundar jag dörren. Du står där, i fönsteröppningen ut mot innergården. Röken sipprar ur dig, som luften från mig första gången jag såg dig, upp mot himlen. Jag står där tyst och ser morgonrutinen fyller dina lungor tills du tittar upp och ler. "Väckte jag dig?" frågar du, låter fönstret stå öppet, fimpar mot fönsterblecket och låter den sista utandningen följa med dig i korridoren fram till mig. Du luktar varm sommar, rökig hud och salta stänk.