.
Vrickar foten vid tröskeln, tappar lungan i korridoren, blir av med hjärnan i trappen, förlorar blodet i entrén och det brister utanför dörren. Tyst, ljudlöst, det händer igen. Linkar fram, plockar upp, plåstrar om, trycker in. Fyller på, försöker återuppstå. Skramlar ihop skåror från marken, skär mig i handen, salta tårar i såren. Det läker med åren.