Time is everything we have and don't

... Och så lider det här året mot sitt slut. Det har varit ett tufft år för många av oss med mycket ovisshet och sorg blandat med förtvivlan och irritation. Det är en farlig blandning. Det här året har det bara gått fel och jag ser så fram emot ljusare tider. Jobbiga beslut har tagits och jag hatar känslan av att inte veta vad som ska hända. Men det här året ska nåt hända. Jag vet inte vad än, men jag är fruktansvärt trött på att inget händer. Så jag har skrivit en lista på saker jag hoppas ska hända. Saker jag hoppas ska hända: - Jag får en praktikplats eller i bästa fall, jobb. - jag lyckas gå ner i vikt och får ordning på ätstörningen (trots att jag får noll hjälp av läkare). Planera måltider och träna. - flyttar till en lägenhet jag trivs i, gärna i en helt annan stad. - kunna planera Tagg och Ceras terrarium bättre med blommor och inredning. Jag kan inte ens hålla en kaktus vid liv.- komma in på vårdprogrammet. Det tog hårt på mig när jag fick veta att jag inte kom in den här gången.- kunna hantera min ångest bättre och leva mer fritt. Inte behöva ha hjälp med allt.- äta mer vegetariskt. Slutade med fågel tidigare i år och nu ska jag sluta med nötkött innan jag tillslut slutar med resten.- om pandemin tillåter, så vill jag göra små road trips här och där. Bara boka en biljett och kanske vara borta över dagen. - och så vill jag vara mer glad än ledsen.