Hur mycket ska man orka?

Nu blir det ett väldigt personligt inlägg. Vill egentligen inte ha den här bloggen så personlig, men jag vet inte vart jag ska skriva av mig annars. Som ni vet har det hänt en hel del sen innan jul. Jag kom in i ett skov i depressionen och ångesten och sen har det bara fortsatt så. Charlie har mått dåligt och vi har varit till veterinären två gånger. Det visar sig att han har förkalkning i ryggen och diskbråck mellan flera kotor i ryggen, både fram och bak. Det är ju därför han har haft så ont till och från. Ibland går det månader emellan och ibland bara veckor eller dagar. Han har gått på smärtstillande sen början av januari och blivit lite mer sig själv. Men... Han har fått ett beteende jag inte alls känner igen. När jag kom ut ur duschen igår så hade han tuggat i sig stora delar av mina underkläder. Han har aldrig gjort något sånt förut och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Han har fått i sig stora mängder och jag är totalt livrädd. Han har fått upp ett par delar idag, men lågt ifrån alla. Enligt en veterinär hemsida läste jag att det kan orsaka enorma problem och kan behöva opereras akut. Kallas tydligen för "främmande kropp" när hundar och katter beter sig såhär och äter kläder och andra saker de inte ska ha i sig. Han hade tuggben framme, leksaker, mat och vatten. Och på något sätt, som jag inte alls kan komma på, har han fått tag i mina underkläder och ätit upp stora delar. Varför? Hur? Jag vet inte... Väntar på att veterinären ska ringa så jag kan få stöd och råd kring hur han ska få ur sig det sista. Förhoppningsvis behöver han inte opereras, men jag är totalt livrädd för det... Och förutom allt det här så pågår massor av privata saker och skolarbetet ska vi inte ens nämna. Det går åt helvete känna det som och jag är stressad till tusen. Jag orkar inte. Varken psykiskt eller fysiskt. Jag är totalt vilsen och överkörd.