something came alive just when I thought that all was gone

Har ni någonsin varit i en situation där ni känner att ni bara inte kan släppa taget? Att ni väntar lite till för att se vad som händer. Om det finns en liten chans att det du hoppas på och önskar mest av allt på hela jorden händer, så tänker du att du väntar lite till. Bara lite till och så finns det en möjlighet att det händer. Att det blir som du vill. Som du önskat. Just därför kan du bara inte släppa taget. Men vad händer den dagen då du bara måste släppa taget? Du blir tvingad in i något du aldrig kunde föreställa dig. Du anpassar dig. Du släpper inte taget. Du håller fortfarande kvar. Kanske bara med lillfingret, men ändå. Något finns fortfarande där, som bara inte går att släppa taget om. Även om det bara är lillfingret du håller fast med. Kanske är det för att det du håller fast vid är nyckeln till din glädje, sorg och allt på samma gång. Kanske är det för att det var någon slags dröm. Något är det i alla fall som gör så att du bara inte kan släppa taget och låta det försvinna ur ditt liv. Det tar tid. Men jag lovar. Den dagen då du är beredd på att släppa taget. Inte för att du vill. Utan för att du måste. Den dagen du verkligen släpper taget. Den dagen du vänder blad. Kommer du känna att det är den bästa känslan i världen. För du förstår att det finns så mycket mer på nästa sida av boken än vad det fanns på sidan du var fast på. Det finns så himla mycket bättre saker framför oss, än vad vi någonsin lämnar bakom oss. Det är viktigt att komma ihåg. Eftersom det kan vara så otroligt svårt och smärtsamt att vända blad att man bara väntar, och väntar, och väntar.