+ONE YEAR AGO

Folk pratar om människor som lever i framtiden. Människor som har en stressig vardag. Människor som har svårt att leva i nuet och har svårt att uppskatta det dom har. Jag har aldrig velat vara en sån människa, en sån som inte kan stanna upp, andas och finna lycka i nuet. Jag är ingen sån människa heller, jag har aldrig varit heller,  jag längtar inte flera månader eller år framåt. Jag försöker uppskatta att jag är ledig en söndag som denna, jag försöker hitta små saker i livet att vara glad för. Men det jag inte förstått är att jag lever i det som redan hänt. Jag kan sitta timmar och dagar och sakna och sakna, jag ser på bilder och lyssnar på låtar och påminns om det som brukade vara. Hur lycklig jag brukade vara. Det är sorgligt i sig för det hindrar mig från att vara glad i nuet. Jag försöker tänka bort det, men ibland går det inte att tänka bort och glömma hur det var. Idag för ett år sen till exempel. Jag hade precis kommit hem från Gran Canaria, jag var brun, jag var glad, jag var kär. Eller höll på att bli. Jag lyssnade på Money for nothing, för det visste jag att han också gjorde. På fredagen träffades vi världens bästa gäng hemma hos Vickan och hade världens roligaste förfest innan vi gick till brödernas på afterski och hade roligaste kvällen i livet. Jag minns så väl hur jag stod och trängdes bland andra glada människor i baren på övervåningen. Utanför ringlade sig en liten kö av människor, det var fortfarande snö ute. Plötsligt hoppade hjärtat till ett extra slag när jag såg en bil stanna till utanför fönstret, Han hoppade ut och fixade till frisyren, han skrattade och jag log när jag stod där för mig själv. Han var här. En kvart senare stötte vi på varandra vid dansgolvet. Han gav mig en lång kram och jag kommer verkligen ihåg hur lång den var för efteråt harklade han sig, som att han kom på sig själv. "Kul att du kom" viskade han i mitt öra, "vi ses sen" sa han och blinkade innan han gick. Mycket riktigt sågs vi sen när han kom fram och la armen om min midja som att det vore världens mest naturliga grej att göra. Några veckor senare skulle jag skjutsa hem ett stycke bästis från skolan och det var precis när jag inte kunde äta någonting, Vad jag än åt gjorde mig illamående, vilket resulterade i cirka noll mat. "Det är för att du är kär" sa hon till mig. Just då blev jag arg, men jag visste ju att det var sant. Jag visste det hela tiden. Jag visste att jag föll för honom och hela min värld blev helt annorlunda. Även om det inte blev vi sen och även om det kändes i efterhand som att jag slösat bort så mycket tid på en kille ser jag tillbaka på den här tiden med ett leende. Det var på väg att bli vår, jag hade alla mina vänner nära mig, jag gick i skolan, jag var visserligen rädd för framtiden och framförallt studenten. Men jag var lycklig. Jag lyssnade på den där franska smörsångaren och jag var glad. Även om allt gjorde ont när det gick åt fanders sen så skulle jag inte byta ut den där tiden mot någonting. När jag var förväntanfull och full av fjärilar. Den tiden får mig att vilja leva då, inte i nuet och inte i framtiden. Då. Den här tiden för exakt ett år sedan.