+DROGER

Det kommer alltid finnas ett styng av sorg när jag tänker på dig. Det kommer alltid sticka i bröstet när någon säger ditt namn, vad du gjort eller vem du träffar. Jag kommer alltid att leta efter dig vart jag än går, hoppas att jag ser dig. Hoppas att du ser mig och ångrar att du inte kämpade, att du inte hörde av dig lite till. För det skulle va allt som behövdes. På ett sätt vill jag att du ska se att jag är lycklig och har gått vidare och på ett sätt vill jag att du ska se att du förstörde mig helt. Du lämnade mig i det mest emotionella kaos jag någonsin upplevt och Jag visste varken in eller ut. Det gör jag fortfarande inte. Att en människa kan påverka en så mycket är så konstigt. Du blev som en drog, något jag behövde andas. Och även om det bara var en liten drog jag tog, ett kort tag jag fick smaka på allt som innebar livet med dig, så blev jag beroende. Jag blev fast och en liten del av mig är fortfarande fast. Jag vet inte hur du fick mig att fastna, om det var med dina ord eller genom ditt leende eller ditt bruna hår? Hur du alltid klädde dig snyggt, hur du kallade mig prinsessan eller hur du ibland la armen om mig trots att folk såg. För egentligen borde allt det dåliga, som att du bara hörde av sig på dina villkor, träffade andra och att du utan några som helst problem kunde ignorera mig, väga upp och ta bort alla de goda minnena. Allt fjäsk och alla meningslösa komplimanger. Trots att det gör ont när jag tänker på den korta stunden med dig, så finns det ett styng av lycka. Av glädje och av förväntan och pirr i magen. En lycka jag aldrig upplevt förut. Även om den utspelade sig under så kort tid var lyckan så intensiv och stark. Jag tappade fäste från marken och allt jag brukade känna till. Alla smarta råd jag gett till vänner om dumma killar var som bortblåsta. För tiden med dig var kort, och tiden utan dig har varit lång och gjort ondare än jag någonsin trodde den skulle göra. Jag kan fortfarande vakna av att kudden är blöt om nätterna efter att jag gråtit till sömns efter att ha tänkt på dig. Jag kan fortfarande få en klump i magen när jag åker förbi ställena vi brukade gå på. Men egentligen spelar det ju ingen roll. Det spelar ingen roll att du fick mig att känna allt och ingenting. Absolut glädje och hjärtskärande sorg. För jag har hört att kärlek inte ska va så här. Tydligen ska båda två känna så djupt och tydligen ska båda två bry sig. Hur ont det än har gjort att leva utan dig, att leva utan att veta vad vi kunde bli så vet jag att jag skulle göra om det. Jag skulle sitta uppe alla nätter och prata med dig, jag skulle vakna med pirret i magen när jag visste att jag nån gång under dagen skulle träffa dig i skolan, jag skulle göra om alla utekvällar, speciellt den första när vi inte kunde hålla ögonen ifrån varandra och allt var så nytt och spännande. Jag skulle till och med göra om att bryta ihop på golvet hemma till den franska smörsångaren, jag skulle hantera att du inte hört av dig på flera veckor och jag skulle till och med ta smärtan när jag såg dig med någon annan. Jag är chanslös, jag är svag med allt som har med dig att göra. Jag skulle göra om allt. Även om det bara var en liten bit jag fick smaka, även om det bara var en kort stund jag testade din drog. Jag blev beroende, och en liten del av mig är det fortfarande, och kommer alltid att vara.