Vi sågs snabbt igår

Jag är ganska ofta i det område där C bor. Dels har jag ett par kunder där, dels har jag ett par av mina bästa vänner där. Så jag springer runt där ofta flera gånger i veckan. Jag är förvånad över att jag nästan aldrig mött C där. Nångång har jag sett en skymt av henne, men inte mer än så. Jag var i det området igår och då såg jag två personer komma gående med hennes två hundar. Jag antog att det var C och en kompis till henne, men jag såg inte så noga. Ville ju inte glo för mycket. Jag fick känslan av att hon såg mig och att hon undvek mig.   Och det är ju klart hon undviker mig.... - Hon har ju inte en aning om den resan jag har gjort senaste året. - I hennes värld ljög jag henne rakt upp i ansiktet i tre års tid och grundlurade henne fullständigt. - För henne är jag en fullständigt empatilös psykopat utan minsta förmåga att känna ånger. (Fast ånger är det enda jag känt varenda timme senaste året:( ) - Hon har inte en aning om att jag kämpade livet ur mig för att fullfölja separationen och att jag till slut hade separerat och bara väntade på att vi skulle börja vårt gemensamma liv.   Det är påfallande mycket känslor som bubblar upp i mig när jag ser henne, om än bara en kort skymt.   Jag undrar vad hon är rädd för? Vad ser hon framför sig att jag ska göra? Slå henne, springa fram och slå henne på käften, eller vad?? Nej, det är naturligtvis inte det hon är rädd för....för hon VET att sån är jag inte. Hon tycker nog bara det är allmänt obehagligt att konfronteras med en person som i hennes värld är första klassens psykopat...   Tänk om man istället bara kunde säga "Hej, hur är läget nuförtiden? Är allt bra? Ska vi ta en fika nångång?" Som vanliga vuxna människor gör helt enkelt...