Var faktiskt lite rädd för C

När jag tänker tillbaka på C var jag faktiskt lite rädd för henne ibland. Tänkte inte på det då....men såhär i efterhand så inser jag att jag höll tillbaka ganska ofta. SÅ många gånger som hon läxade upp mig! En gång skällde hon ut mig för att jag inte hade rätt skor på mig. Vi skulle åka till hennes morsa i Gbg en varm sommardag. Jag hade kostym på mig och svarta kosytmskor. De dög tydligen inte. De var inte tillräckligt coola eller vad det nu var.   I det läget säger hon inte "Älskling vi måste fixa nya skor till dig. Vi kan väl titta på det i Göteborg i helgen kanske?". Nej, med en fruktansvärd vrede skriker hon att jag MÅSTE BYTA SKOR NUUUUUUUUUUUUUUUU. Av en händelse rådade jag ha ett par snygga, med fodrade och varma som gick upp en bit upp över ankeln, höstskor i bagaget. Dem skulle jag sätta på mig istället tyckte hon(!) Det var juli! Det var högsommar! Jag skulle ha varma höstskor tyckte hon!    Ja men HÖR ni? Hur skadat var inte det? Och kanske ännu mer skadat att jag gick med på det!! Att jag inte bara bad henne dra åt helvete.  Alla otaliga gånger hon skrek åt mig hur mycket hon hatade mig. Alla otaliga gånger hon gjorde slut med mig och skrek JAG HOPPAS VERKLIGEN DET GÅR ÅT HELVETE FÖR DIG I LIVET Alla otaliga gånger hon hotade med att göra slut om jag inte gjorde si eller så. Eller när hon skrek "HOPPAS DU DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR"   En så gränslös människa. Vad har en sån människa för gränser och spärrar? Verbala kränkningar heeela tiden. Hon slog mig aldrig, men smockan hängde i luften många gånger....   Jo.....visst fan var jag rädd för henne ibland...