Vad som har hänt . Jag då och nu.

Det är intressant att reflektera över sin egen resa. Vad jag har gjort. Hur jag har varit. Hur jag var för ett par tre år sedan och hur jag är nu. DÅ... ....var jag, när jag blickar tillbaka, en ganska omogen kille. Undvek in i det längsta alla situationer som jag tyckte var jobbiga. Ängsligheten var påtaglig. För att slippa undan jobbiga situationer så la jag min tillvaro tillrätta genom att undanhålla sanningen, leverera små vita lögner om stort och smått. Ibland levererade jag häpnadsväckande lögner för att ta mig ur en situation. En väv av lögner och halvsanningar i syfte att skydda mig mot sådant jag upplevde som obehagligt. Tyckte det var helt oproblematiskt med otrohet och att bete mig som en jävla douche. Sen ska man inte göra det FÖR stort heller. Jag har alltid haft många vänner. Långa och äkta vänskapsrelationer, varit duktig i skolan, haft harmoniska kärleksfulla kärleksrelationer, varit en omtyckt kollega, ytterst få ovänner, etc. Men en serie händelser för ett par år sedan gav mig anledning att reflektera inåt. Och det jag kunde se själv där inne gav mig anledning att kontakta psykiatrin. Träffade den fantastiska psykologen Ida - och efter otaliga besök hos henne var mitt liv var förändrat för alltid!NU... ...är mitt liv annorlunda på många sätt. Jag har en helt annan reflektion över mina beteenden. Jag tränar och har gått ner ganska mycket i vikt.Jag äter och dricker på ett mycket sundare vis.Jag har lagt ner mitt företag och är anställd.Det har i sin tur gjort att jag har en lön jag inte ens kunnat drömma om innan.Jag håller på jättemycket med Mindfulness.Det har gjort att jag lyssar mer, är uppmärksam och är mer närvarande i allt.Jag gör saker som känns viktiga för mig och min omgivning - inte sådant som jag bara för stunden tycker är lustfyllt.Jag har jobbat jättemycket med min empati och emotionella perception. Ja.....detta var bara lite tankar en regnig höstsöndag. Kram på er fina läsare.