Vad jag tror att HON tror har hänt. Och hur det var egentligen

Ja, ni som läser min blogg vet scenariot....att jag hastigt blev lämnad av den kvinna jag ville leva resten av mitt liv med. Jag hade velat fram och tillbaka om jag skulle gå "all in" med henne, men till slut hade jag bestämt mig. Jag bröt upp med hela min familj, ryckte upp mina barn och lämnade hus och hem.Ungefär då så skickade hon ett meddelande på Whats app att hon bara ville vara kompis. Jag blev såklart förtvivlad och blev helt panikslagen. Visste inte vart jag skulle ta vägen! Började bete mig illa.... Ytterligare några veckor senare skickade hon ett sms där hon sa att hon hade hört saker om mig och aldrig mer ville veta av mig."Jag är fan rädd för dig" skrev hon. Vad hon hört och vad hon är rädd för vet jag fortfarande inte.Och sen dess har jag inte hört nåt... Hon försvann verkligen på riktigt! Jag vet inte vad hon hörde eller vad hon tror. Det är så konstigt att bara sluta höra av sig från en dag till en annan. Jag tror det gick till såhär:C har en kompis som heter Mia. Mia är kompis med mitt ex systerdotter. Förmodligen har Mia frågat sin kompis (Exets systerdotter) om hon visste något om vår separation. Det visste hon såklart inte något om, för vi hade medvetet inte berättat något för närmsta släkten (Och hade du haft dem som närmsta släkt hade du inte heller berättat nåt...det kan jag lova!).Då fick alltså C höra från en trovärdig källa att vi inte alls hade delat på oss. Hon visste att jag hade ljugit om andra saker. Hon la ihop 1+1 och då blev det ju självklart för henne att jag måste ha ljugit hela tiden. Om ALLT! Att jag aldrig haft någon som helst avsikt eller ambition att bli ett par med henne.Det skulle förklara varför hon är rädd för mig. Och det skulle förklara varför hon från en dag till en annan slutade höra av sig till mig. För det är så märkligt beteende annars!Det är så jag TROR att det har gått till. Men jag vet egentligen inte... Hur var det då egentligen?Ja, egentligen hade ju jag visst separerat. Jag hade brutit upp från min familj, ryckt upp mina barn och flyttat till en ny lägenhet som skulle bli vår gemensamma. När hon trodde att jag hade ljugit om allt så satt jag egentligen där i lägenheten och bara väntade. Hon hade fått nyckeln dit och allting ju. Hade hon lagt 30 sekunder på att göra en realitycheck så hade hon märkt att jag visst talat sanning.Men jag hade ju dragit på separationen. Jag älskade henne, det visste jag, men jag var rädd för henne. Hon kunde ju utan att blinka skrika att hon hatar mig, ställa till scenes in public, skrika att jag var den vidrigaste människan hon någonsin träffat, hänga ut mig på Twitter och allt. Självklart funderade jag både en och två gånger på om jag ville låta denna kvinna vara mina barns styvmor och om jag skulle låta henne vara min stöttepelare i livet.Men till slut hade jag ju bestämt mig. Det fick bära eller brista. Det var henne jag ville ha!