Slutar hos psykologen

Nu är jag så långt kommen i min behandling att INM bedömer att jag inte längre behöver terapeutiskt stöd. Ida går på föräldraledighet och i samband med det så slutar även jag. Får dock fortsätta med Mindfulnessen på tisdagarna året ut. Det är faktiskt jobbigt, för det har varit en enorm trygghet att ha psykologen att gå till. Kan ju såklart gå till psykolog och betala själv. Men just Ida känner ju till hela min historia och har varit med på hela min resa. Det är ju hon som har fått mig att förändra mig så i grunden och det känns lite läskigt att stå på egna ben och klara mig utan henne.Det går inte med ord beskriva tacksamheten jag känner gentemot henne och INM. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när vi sa hej då. Jag stod och bölade och hulkade framför Ida och det märktes att hon blev lite tagen av det. Nu ska jag stå på egna ben och jag ska satsa på mitt projekt om psykisk ohälsa som jag kommer kalla "understand". Kommer definitivt skriva mer om det på bloggen framöver. Här är mailen mellan Ida och mig från förrgår och igår. Kanske lite konstigt att publicera den mail konversationen här, men hon skrev om mina framsteg och jag är fan STOLT över min resa jag gjort.