När polletten trillar ner och man inser att man ibland saknar…(Del 3)

…man ibland saknar spärrar. Den var inte helt rolig att upptäcka hos sig själv kan jag säga! Man går ju runt och tror att man agerar klokt och rimligt och ”normalt”. Det var först när jag hade gått i terapi hos Ida ett tag som jag insåg att ibland saknar jag vissa spärrar. Sånt som andra aldrig skulle göra har varit ganska naturligt för mig. Det har till exempel varit att jag haft en låg spärr för att ljuga…det har jag kunnat göra ganska ogenerat. Likaså otrohet. Jag har kunnat vara med andra än min partner och har inte tyckt det varit problematiskt alls. Jag har iofs aldrig någonsin varit våldsam, kriminell eller annat skit. Där har jag spärrar som funkar som de ska. Det var först när min psykolog-Ida och jag började jobba med värderingar som jag började tänka på spärrarna. Vi började djupdyka i hur jag är och hur jag vill vara. När är det diskrepans mellan mitt önskade beteende och mitt faktiska beteende? När det kom upp i våra samtal insåg jag att jag ibland går för långt. Men än vad som är okej. Allt oftast bara för att tillgodose mina egna behov. Mitt ego! Den polletten gjorde ont!