När man vaknar en morgon och inser att man ibland betett sig illa....

Det som är jobbigt med personlighetssyndromen är att man oftast inte är medveten om dem.  Jag vet inte vad som är värst....att man ibland beter sig illa? Eller att man inte ens är medveten om att man beter sig illa? Men när man en vacker dag vaknar och inser att man ibland betett sig illa...den känslan. Det är verkligen blandade känslor. Skam, skuld och ånger....blandat med en väldig lättnad över att förstått det... Men en övervägande känsla är ändå känslan av tacksamhet. Att det är slut på det beteendet nu. För det är det!