När man märker sina framsteg

Det är skönt när man märker sina framsteg i utvecklingen.   Fördelen med min problematik är att det sitter 100% i mitt eget huvud vilket innebär att jag kan styra det helt själv.  Det är inget kemiskt utan helt och hållet kognitivt. Erik, min psykiatriker, sa "Medicinering kommer inte hjälpa ett skit på dig".   Och då handlar allt bara om mig själv. Jag kan inte skylla på något annat, utan det är bara jag själv som styr med mina egna tankar.   Jag märker hela tiden hur mitt beteende förändrats. Ett par exempel:   Jag är anställd nu och tjänar lite mindre än förut. Därför har jag just nu lite dåligt med cash. Igår skulle jag träffa Johanna (henne jag dejtar) och vi pratade om att ta en promenad och köpa med oss mat hem. Förut hade jag garanterat sagt nåt i stil med "Det är nåt paj med mitt visa-kort, kan du betala den här gången?" Så hade jag sagt för att slippa erkänna att jag nästan inte har pengar på kontot. Men nu säger jag inte så längre. Nu säger jag helt enkelt som det är. "Jag har skitdåligt med cash. Vi får göra något annat eller också får du betala den här gången." Så KNÄPPA saker jag gjorde förut!! Och så enkla att förändra egentligen.   En annan förändring jag märkt är att jag har en helt annan ödmjukhet och förståelse för psykisk ohälsa. För en tid sen var jag tex i Luleå. I taxin till flygplatsen där, Kallax airport, så satt det en man i samma taxi som jag som var så himla sur och vresig. Hans beteende var helt klart inte normalt! Men istället för att bara döma ut  honom och tänka att han är en idiot, så ska man först fundera över vad den här mannen har med sig i sitt bagage. Vad har han för upplevelser? Vad har han för problematik och kanske diagnos? Människor är ytterst sällan medvetet elaka. Han hade säkert bara någon form av psykisk ohälsa. Det vet vi ingenting om.   När man själv lider av psykisk ohälsa blir man väldigt ödmjuk och förstående för andras psykiska ohälsa!   Be kind! Always!