Möte med psykolog. Orsaker till mitt beteende

Idag har jag varit hos psykolog på INM (Integrerad Närsjukvård Malmö). Det var en jätteduktig och proffsig psykolog. En relativt ung tjej. Det var inget behandlande samtal, det är än så länge bara "bedömningssamtal". Men det kom ändå fram många intressanta saker. Bland annat berättade hon att  det är mycket vanligt att barn till föräldrar med alkoholproblem har just problem med lögner. Det kan vara en av orsakerna till mitt beteende.   Under hela min uppväxt har min pappa druckit alkohol. Det är något vi aldrig pratat om utanför familjen. Vi har dolt det för alla andra eftersom det varit jobbigt och såklart inte särskilt smickrande för oss. Man vill ju inte visa sig i för dålig dager. Min pappa drack verkligen i smyg, visade aldrig sitt drickande utåt, även fast det var helt uppenbart för oss andra. Han ljög och höll undan information om det för mig och min bror. När vi som barn var på stan med honom så kom han med ursäkter för oss och sa att min bror och jag skulle sitta kvar i bilen och vänta på honom för han skulle iväg och "köpa nåt". I själva verket skulle han iväg och köpa alkohol på systembolaget. Det var lättare för honom att säga så än att berätta om den lite jobbiga verkligheten.   Nu är jag vuxen. Jag undanhåller jobbig information för min omgivning, säger saker som är lättare att säga än att berätta om den lite jobbiga verkligheten.   Min pappa sa: Jag ska köpa "en grej" - i själva verket skulle han köpa alkohol. Men det var jobbigt att säga. Han skulle ju hamna i dålig dager då.   Jag säger: Jo men jag har självklart ringt och fixat det här. I själva verket har jag inte alls gjort det. För jag har inte orkat/velat/pallat. Men det är jobbigt att säga. Jag skulle ju hamna i dålig dager då...   Inte svårt att se var delar av mitt beteende kommer ifrån....   Att jag tagit kontakt med psykiatrin är det bästa som hänt mig!