"Jag hoppas att du dör Linus! Jag hoppas verkligen att du dör!"

Den trevliga kommentaren fick jag av mitt ex.  "Du är den vidrigaste människa jag någonsin träffat!" var en annan inte helt ovanlig kommentar jag brukade få höra. "Jag hatar dig så jävla mycket!!" var också ganska vanligt "Nu gör jag SLUT!! Detta är det sista du någonsin kommer se av mig!" Den kommentaren fick jag åtskilliga gånger under relationen. Vad händer med en människa som hela tiden får sådant här kastat på sig? Det var inte varje dag såklart, inte varje vecka heller, men flera gånger i månaden fick jag sådant här kastat efter mig. Hur påverkas man som människa av att höra sådant här? När den man älskar säger att hon hatar mig. Inte EN gång, utan gång på gång på gång under flera år...Nästan aldrig fick jag någon ursäkt. De gånger hon sa "Du, Linus förlåt mig för igår! Det jag sa till dig var inte okej, jag ber verkligen om ursäkt. Det var dumt sagt av mig"....de gångerna är lätträknade. Ofta var hon fullständigt obekymrad efteråt över att ha sagt sådant här. (JAG däremot bad alltid om ursäkt vid minsta fel.  Bortsett från "Jag älskar dig" så var nog "Förlåt mig. Det var naturligtvis hemskt dumt av mig att göra så" min vanligaste fras under hela vår relation) . Blev så jävla trasig av den relationen. Samtidigt som den också var startskottet till hela min förändring. Vad vi bråkade om?  Vad tror ni jag hade gjort för att få dessa okvädesord mot mig? Tror ni jag hade slagit henne? Hade jag varit hotfull? Hade jag sagt eller gjort elaka saker? Nej, aldrig något sådant. Det var ofta inga jättestora saker. Vid den här tiden så jobbade jag som egenföretagare och åkte runt på massa olika uppdrag som föreläsare och konsultuppdrag i hela landet. Reste något vansinnigt.  Ofta var det att jag hade missat ett flyg eller var tvungen att åka ett tidigare tåg än jag först hade tänkt. Det var sånt vi bråkade om... Jag minns särskilt en gång. Det var storm/orkan i Sverige då (Tror det var den stormen som hette "Stormen Sven") Jag skulle föreläsa i Stockholm och massor av tåg och flyg skulle ställas in. För att vara säker på att komma dit så var jag tvungen att åka upp kvällen innan. När jag berättade det för min tjej....JÄVLAR vad det tog hus i helvete!!! Jag fick mig en utskällning så håret fladdrade på mig. Hon skrek sig blå i ansiktet och jag fick veta att jag var minsann inte vatten värd!!  Jag minns att jag bara stod och undrade "Vad är det jag upplever just nu? Vad är det som händer egentligen?"Sådant var det vi bråkade om mest...Saker som man självklart har all rätt i världen att bli irriterad, besviken på och kanske arg för. Men att göra slut eller hota med att göra slut gång på gång är att göra våld på sin partner.  Så vad händer med en människa som hela tiden får höra hur vidrig man är? Jag blev avtrubbad. Självkänslan blev sämre och sämre. Till slut blir det så normaliserat att man för höra sådant om sig själv att man inte ens reagerar. Inte ens tänker på att man blir psykisk misshandlad. Och hon tänkte nog inte heller på att hon misshandlade mig psykiskt.Men jag vill inte skylla ifrån mig. Det här var innan jag fick min diagnos och behandling så jag var verkligen inte lätt att leva med. Idag kan jag absolut förstå frustrationen man måste känt som partner till mig.  Jag tycker absolut att man får vara arg på sin partner i en relation, men man får aldrig vara elak!