Jag är GLAD för det som hände. Livet handlar inte bara om MIG MIG MIG

Mitt senaste år har varit fruktansvärt jobbigt! Helt genomjävligt! Jag har gråtit oceaner! Jag har (för första gången i mitt liv) varit nere på botten. För första gången har jag haft en riktig motgång. Jag har upplevt ånger. Så det känns som om hjärtat förtvinar!! Jag har suttit i Malmö tingsrätt och förhandlat med representant från skatteverket om personlig konkurs. (Fast det var ju inte det som var motgången. Det var bara konsekvensen av motgången) Jag har på riktigt insett att jag haft ett beteende där jag ibland behandlat andra människor illa. Jag har förstått att jag lider av psykisk ohälsa och haft ett manipulativt beteende och allmänt "Kluster-B"-beteende. För första gången har någon satt ner foten och satt mig på plats.   För om ingen sätter ner foten och man blir satt på plats så tror man ju såklart att allt är i sin ordning. Och man får ingen anledning att reflektera över sitt beteende. Jag har i hela mitt liv bara "kört på"   Det här är inga roliga saker att uppleva. Det är inga sympatiska drag att förstå att man har.   Men man MÅSTE förstå att man har dem. Annars kommer man ha samma beteende i resten av sitt liv. Man kan antingen blunda för sina svarta sidor. Eller också så kan man göra något åt dem! När jag väl insåg att jag hade dem så gjorde jag något åt dem. Det innebär inte att jag nu är helt fläckfri, men när man är medveten om sitt beteende kan man ju agera utifrån det och reflektera över hur man VILL vara. Och sedan försöka hålla sig till att faktiskt vara sådan sen!   Jag är ändå tacksam för ATT jag blivit uppmärksam på det. Många med psykisk ohälsa blir aldrig det...   För annars hade jag fortsatt att ljuga. Jag hade fortsatt manipulera min omgivning. Jag hade fortsatt att leva ansvarslöst. Jag hade fortsatt att mest tänka på mig själv och inte bry mig om andra så mycket och vad de tycker. Annars hade jag fortsatt ändra mig, ångra mig, säga "Nej förresten jag vill inte göra det här, jag kan inte", ändra förutsättningarna utifrån mina behov och infall.   Det är när man får en sån här jävla smäll och kommer ner på botten som man fattar vad livet handlar om. Det handlar inte bara om mig, mig, mig! Det är väl när man får en sån här smäll som man inser att man lever!   Tack för att jag får leva!