Inte ljugit för C - jag har manipulerat!

Hon som drabbats allra hårdast av mina beteenden är utan tvekan C!   Minns mycket väl hur hon sa en gång "Du är ju mytoman!" Minns det mycket väl. Vi satt i hennes soffa när hon sa det. Jag reagerade så som man nog gör när man känner att man blir avslöjad, när man vet att hon innerst inne har rätt. Jag fräste tillbaka till henne "Men så kan du väl inte säga! Fy faaan va orättvis du är!!" Ungefär så... Men hon hade ju rätt.   När hon lämnade mig så försökte  jag säga "Jo jag VET att jag har ljugit, men hallå vi kan väl prata om det?!" Men grejen är att det handlar ju inte om att jag ljugit för henne. Det handlar ju om att jag har manipulerat. Systematiskt och patologiskt manipulerat!!   Jag skrev i nåt blogginlägg ganska nyligen att man kan ju förlåta misstag. Men det handlar ju inte om att jag "gjort misstag". Jag har ju liksom haft en hel livsstil som lögnare. Det handlar inte om ett "misstag". Jag har skapat mig min egen verklighet som andra varit tvungna att förhålla sig till. Det är någonting man behöver seriös hjälp med!